Haha vilket skämt! Springa 27 kilometers tävling å tro att det är bara är det och lätt genomförbart! Killarna som hittat den ”banan” måtte älska att plåga löparkompisar! Först började det i en uppförsbacke; uppförsbacke; uppförsbacke; uppförsbacke! Ursäkta att jag upprepar mej men ”startbacken” verkade aldrig ta slut! Vid ” Sven fårapastorns predik-stol” där tog den slut, för att inte tala om deltagarnas ”ben å flås”! Å då var det 26 km kvar!
Efter en liten bit på ”startbacken” i Orust Tvärs
På småstigar, gjyttjehål, stenar, rötter och trappstegar, å småstigar, gjyttjehål, stenar, rötter och trappstegar! Hur många gånger hinner man upprepa det på 27 kilometer?? Ungefär mitt på banan, hör å häpna, på en grusväg kom den andra ”himlabacken” som var 12 kilometer lång? Minst! Upp å ner brukar ju jämna ut sej men jag tvivlar starkt på att det är en sanning på Orust!
Alla sprang lite fel till å från för att markeringen var lite otillräcklig. Men när man ”hatälskar” banan så gör ju inte några hundra meter hit eller dit något. Hade varit kul med lite informationsskyltar vid olika historiska platser åxå.
Ett äventyr
Det var första gången som ”äventyret” anordnades och vilken potensial! Eller som en deltagare sa precis efter målgång, när jag redan duschat och sett prisutdelningen, helt sanningsenligt: -”Det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv”!
De tre främsta herrlöparna, Grattis Joakim!
Jag skriver bara detta: Vill ni känna att ni lever så ”spring” Orust Tvärs, Sveriges bästa namn på en utdragen plåga!
rosapantern 
Peter Larsson
26 september, 2012 at 08:28
Jag tycker du fångade känslan ganska bra i ditt referat. Håller med om att loppet har stor potential och jag kommer gärna tillbaka igen. För mig var detta årets första löp-pass och jag kan lova att jag fortfarande har ont i benen. Tiden.. 3:25 någonting.