RSS

Månadsarkiv: juni 2013

Vindelälvsloppet 4

Bus-löpning

Fortsättningsvis i loppet så var Göteborgarna det stora ”busgänget” och Dalasjö IK Framåt det stora sånggänget. Det finns nog inte något ”bus” som vi inte hittat på: Hela laget har sprungit som GB Glass gubbar, idkat vattenkrig med alla längs banan, varit på kafferep – korvkiosk köer under löpningen. Vi har lottat ut löpare vid växlingar, kammat och tvättat löparna på upploppet, så de ska se fräscha ut när de går i mål, gett varje löpare ett uppdrag under sin sträcka att utföra (bland annat få telefonnummer från snygga killar i publiken), kastrerat en rentjur (löpare under renskinnet) innan målgång, sprungit barfota och kroppsmålade i brunt, precis som äkta kenyaner!

Näcken lockar alla vackra flickor ur någon lokaltidning.

Näcken ur någon lokaltidning.

Jag kan hålla på länge, länge med saker som vi ”busat” med. I och med att vi vågar göra bort oss regält och strunta i tiden så har fler hakat på och allvaret i stafetten minskat. Fler sämre löpare har vågat vara med för att det är så hög stämning längs banan. När vi kom med i Vindelälvsloppet var det väl cirka 150 lag med. Som mest blev det efter tiotalet år, då det var 420 lag! Att det blev så många var att fler och fler motionärer förstod, vad socialt och kul det är att springa stafett.

Dagens Aktivitet: Vila från löpning.

 

Vindelälvsloppet 3

Dalasjö IK Framåt

De tre personerna som vi träffade, på olika sätt första året vi var uppe, var alltså från samma familj Näslund, till och med från samma förening – Dalasjö IK Framåt. De blev våra vänner och trogna följeslagare under alla år vi åkte upp till Vindelälvsloppet, ja för livet. Varje år i fortsättningen åkte vi alltid upp på ”träningsläger” innan loppet till Dalasjö som ligger en mil utanför Vilhelmina. Laget kretsade runt de två familjerna Näslund och Lönnberg. Klubben hade en egen skidsskyttestadion och var en mycket aktiv klubb, som band ihop hela byn. Dessutom en dansbana, Silverdalen, som ordnade danskvällar några gånger per år. Stig Näslund var nog ordförande i Dalasjö IK Framåt i över 40 år! Jag tävlade i många år för klubben, här nere i södra landet, samtidigt som jag tränade Solvikingarna.

Dalasjö IK Framåt hade några år ett rent damlag.

Dalasjö IK Framåt hade några år ett rent damlag.

Vindelälvsloppet blev med tiden en kamp mellan oss och Dalasjö, på alla sätt! Oftast var vi löpmässigt något lite, lite bättre än dom. Men dag efter dag växlade det mellan oss, om vem som var först. Vi vann buskampen varje år men de var överlägna i sång och att springa upp på scenen! Dessa möten med Dalasjö var under många år årets absoluta höjdpunkt för oss Göteborgare men också för Dalasjö, tror jag. För att inte tala om arrangörerna, journalisterna,publiken och med tävlarna!

Dagens Aktivitet: Två timmars LSD.

 

Etiketter: , , , , ,

Vindelälvsloppet 2

Vindelälvsloppet

Tredje dagen körde jag bussen då det cyklade en riktig ”pingla” längs vägen och stödde sitt lag. Jag lade mej bredvid och började ”flirta” lite med henne från bussen! Det gick inte så länge då det var både bilar och löpare överallt.

Näst sista sträckan skulle jag själv springa. När det var tre kilometer kvar till växling på en fjortonkilometersträcka, i en uppförsbacke, kom en ung kille med en våldsam fart, i ett kraftigt motlut. Skrek efter honom och sa till att han skulle lugna sej, det är tre kilometer till växel. Han brydde sej inte, så femhundra meter senare sprang han lika mycket i sidled som framåt! Lätt passerade jag honom.

Marathon

Sista sträckan skulle Nisse ”långtradaren” Gunnarsson springa. Ganska omgående så kom en krum, stönande och pustande äldre man ifatt honom. De samtalade och sprang länge ihop. Men eftersom Nisse var en riktig ”långtradare” sprang han ifrån lite i slutet. Nisse hamnade på 100 plats på maran, av hur många vet jag inte, på strax över tretimmar.

På prisutdelningen efteråt såg jag ”pinglan” mitt i publikhavet. Jag ville ”flirta” vidare så jag drog dit hela laget. Efter ett tag kom den unge killen fram och sa att han var bror till ”pinglan”.

Ett ton Masonite

På sin placering vann Nisse ”ett ton masonite”!? Vad gör man med ett ton masonite, när man åkt över hundra mil för att delta i en stafetten? Företaget som skänkt priset kom och köpte tillbaka pallen! Skönt med kontanter. Priset var bara marknadsföring, riktigt bra sådan!

När det var klart med tillbaka köpet kom den ”äldre” krumme mannen och undrade var vi gjort med masoniten, han var spekulant! Det tre personerna som vi stött på längs loppet var pappa Stig och två de barnen Ulrika och Ingvar Näslund!

Dalsjö Ik Framåt ur tidningen Land.

Dalasjö IK Framåt ur tidningen Land.

Dagens Aktivitet: 900 meter simning och 12 kilometer skogslöpning.

 
 

Etiketter: , , , , ,

Vindelälvsloppet 1

I sjutton år sprang jag Vindelälvsloppet. En stafett mellan Ammarnäs och Vännäs i Västerbotten. Under de sjutton åren hände mycket roligt! Jag är ju som jag är och hela tiden fick jag vårt lag att vara loppets ”underhållare”, ”spexare”. Detta beroende på framför allt två orsaker, att det var väldigt långt mellan Göteborg och Ammarnäs, för att få deltagare att vilja följa med på en så lång resa. Alla var inte så väldigt vältränade som följde med och då vill det till mycket, för att lägga en vecka, på bara löpning. Kan man krydda löpningen med hög stämning i laget är det lättare. Under alla år jag varit med i stafetter anser jag att den sociala biten är av oerhörd stor betydelse.

Första året jag var uppe i Vindelälvsloppet var 1986, med ett lag från Esselte Wezäta. Vi var ett bland lag från jobbet med både tjejer och killar. Vi hade en massa hyss för oss, mest jag. En kväll var vi några som skulle kolla upp nöjeslivet i Vännäs. Vi hamnade på en fest för tre personer som i ”röksmogg” satt och diggade Sven-Ingvars på högsta volym. Vi var inte där länge! Tipset hade vi fått av några tjejer som vi efter festen letade upp igen. Under deras vägledning åkte vi till ”danspalatset” i Gräsmyr. Där var vi till vi blev ”utslängda”. Vi åkte hem och släppte av tjejerna i Vännäs innan vi åkte till skolan för att sova. När vi vaknade satt tjejerna på min luftmadrass! De hade gått de fem kilometerna till vår sovsal för att dom gillade oss så mycket!

Vindelälvsloppet -87 ur Västerbottens Kuriren?

Vindelälvsloppet -87 ur Västerbottens Kuriren?

Dagens Aktivitet: 90 minuter löpning.

 

Etiketter: , ,

Stafett – St Olavsloppet

Efterlysning löpartjej!

Nu har jag snart varit med i St Olavsloppet i 20 år! I år verkar det mesta gå emot mej. Lagmedlemmar får inte semester, bryter nyckelben och då är det svårt när vi är så få som vi brukar vara. Därför skriver jag en efterlysning här. Är det någon tjej som kan springa runt fyra minuters tempo, som är lite full i fasen, som vill följa med, så är det bara att höra av sej! Ring! Telefonnummer finner du på hemsidan!

Det blir en billighets variant i år men med mycket spex men samtidigt snabb förflyttning mellan Östersund och Trondheim. Att jag efterlyser en så bra tjej är för att vi är få i laget och då blir det många sträckor under fyra dagar, hon behöver vara mycket vältränad! Vi är borta hela vecka 26!

Kung Sture som vi heter efter sponsorn är ett ”kultlag” i stafetten. Varje år blir vi uppmärksammade för att vi höjer stämningen mycket längs banan. Vi var första öppenklasslag som vann St Olavsstatyetten som tidigare bara gått till det vinnande laget! Vi vann priset som ett ”betydelsefull lag” tyckte arrangörena. Det tar vi som ett hedersomnämnande!

Förra året fick vi ett ”specialpris” som vi inför stående invationer mottog på avslutningsbanketten i Trondheim. Se upp nu kommer vi igen!

St Olavsloppet ur LänsTidningen i Östersund.

St Olavsloppet ur LänsTidningen i Östersund.

Dagens Aktivitet: 7 kilometers löpning.

 

Etiketter: , , , , , ,

Stafetter – Sola 2 (2)

Problemet med Solastafetten var att tävlingen pågick hela natten. Starten var på Götaplatsen i Göteborg vid 17-tiden och sedan sprangs det hela tiden till Karlstad. Inte nog med att löparna skulle springa de skulle dessutom hålla sej vakna mer än ett helt dygn. Tävlingsledningen uppmanade alla att sova när det gick men det var ibland svårt, med stor trötthet som följd.

Solastafetten fick ett uppvaknande när det blev en dödsolycka i stafetten, tillråga på allt i mitt lag. Vi hade sagt till att den minibussen som drabbades skulle stanna och sova när de tilldelade etapperna var avklarade. Men istället satte de sej i bussen och gav uppdraget att köra till en kille som haft körkort i en vecka. Alla somnade omedelbart och även föraren. Bussen gick i diket och in i ett betongfundament. En person avled och en bröt nacken och då var de ändå de mest rutinerade i laget!

Efter det så infördes tävlingsstopp mitt i natten där alla var tvungna att sova men då var det ju redan försent. Solastafetten återhämtade sej aldrig efter olyckan och lades ner efter något år.

Solastafetten drabbades av en tragisk dödsolycka, ur Västerbottens Kuriren.

Solastafetten drabbades av en tragisk dödsolycka, ur Västerbottens Kuriren.

Dagens Aktivitet: Kickbike i sju kilometer .

 
 

Etiketter:

Stafetter – Sola 1 (2)

Solastafetten

Jag har sprungit många stafetter genom åren. Först sprang jag Solastafetten mellan Göteborg och Karlstad i många år. Den var bara till för högskolestuderande eller för de som tidigare läst på Högskolan. Jag tror det var upp mot 15 år, där jag oftast hjälpte lagledarna från Handelshögskolan. Jag var år efter år ansvarig för att löparna skulle tycka det var roligt att vara med! Det gällde att avdramatisera det här med att bara prestera. Det är bara ett lag som kan vinna och det var aldrig vi. Istället försökte vi bygga upp glädje och teambildning.

Solastafetten bestod av 27 mils löpning fördelat på 30 sträckor. Under alla år jag var med såg vi verkligen till, att vi var 30 personer i laget, så att alla hade lika stor betydelse. Några tider pratade vi aldrig, det gällde bara att genomföra sin etapp. Istället lade vi till glädjerika inslag, speciella hejaremsor, utklädningar, gemensamma förberedelser så att alla lärde känna varann lite redan innan loppet började.

Ett samtal

Varje år ringde den nye lagledaren från skolan (jag hade redan slutat på Universitetet) och efterfrågade mina tjänster. Trots att jag alltid var äldst i laget fick jag många vänner genom stafetten. Ibland träffar jag på personer som kommer fram och frågar om jag känner igen dom? De var ju med någon gång på 1980- eller 1990-talen och sprang Solastafetten, samtidigt som jag agerade ”lekledare”!

Solastafetten 1992 från någon studenttidning?

Solastafetten 1992 från någon student tidning?

Dagens Aktivitet: 7 kilometer löpning (SD)

 

Etiketter: , , ,