Jag lärde mej direkt av mitt misstag. Året efter sprang jag milarna på 46 min, 44 min och 42 min. Sex minuter långsammare första milen men 3 minuter bättre sluttid. Dessutom är det mycket, mycket roligare att springa den sista milen fortast, det betyder att det blir ”omkörning” hela tiden. När då Aborrbacken dyker upp efter 25 kilometer är det bara att ”flyga” uppför.
Snabbt upplopp på Grönsta! Korsord ur Aftonbladet.
Efter dom första åren började jag träna mer seriöst och regelbundet. Jag har sprungit milarna på 40, 40, 40 och hamnade då på två timmar. Som allra bäst har jag haft 37,5, 37,5, 37,5 och blev då 75:a totalt. Detta var på den tiden då det vimlade av kenyaner och då svenska eliten och veteranerna var riktigt bra. Idag med den tiden hade jag hamnat bland de 25 första?! Jag lyckades vinna min åldersklass några år då jag ständigt var under två timmar. Det var tider det!
Lidingöloppet är taktik: Ett år sprang tre killar förbi och ifrån mej från Björnstorp i Skåne. Unga killar och jag skrek efter dom att loppet var tre mil! Ingen reaktion men efter en mil stod en av dom bredvid banan. Vid två mil stod den andra av dem och lutade sej mot ett träd. Vid 25 kilometer stod den tredje och spydde. Jag var långt före alla tre i mål!
Dagen Aktivitet: Trappträning i en timme
rosapantern 