Jag sprang alltså intervaller längs hela banan. När någon fotograferade mej så sprang jag fram och fotograferade fotografen. Sedan sprang jag på lite till jag såg något lämpligt ”offer” som fotade. På det viset passerade jag samma löpare hela tiden och många gånger, det fick jag höra!
Torsten Olsson var med i år åxå, trots krämpor! Jämför stegisättningen på 382:an!
Vid cirka åtta kilometer var ett Slussrace inlagt. 250 meter där det var inlagt en tidtagning. Eftersom jag stannat så många gånger kände jag mig fräsch, så jag satsade. Det gick fort och publiken var med på noterna. Men ”racet” var längre än jag trodde och avlutades med en hemsk uppförsbacke. När jag såg den tappade jag orken. Tiden blev därför skaplig men inte bra!
När vi började närma oss upploppet sprang jag om en lång, trött ung kille. Jag sa: -”Nu är det inte långt kvar, nu spurtar vi”! Det hände inget först men sedan kom han med jättekliv. Jag hakade på. Han ökade lite till och jag hängde på. Så gjorde han några gånger och jag lade mig jämsides. De sista 25 metrarna orkade han inte, jag väntade in honom på mållinjen.
Dagens Aktivitet: LSD på 4 timmar och 39 minuter.
rosapantern 