10 års Jubileum del 1 (2)

För tio år sedan blev jag inbjuden av en dam från Simlångsdalen, på Lidingöloppet, att hålla ett föredrag om löpning. Jag var nere där i mellandagarna och efter det startade de en löparsektion i Simlångsdalens IF. På min rekommendation anlitade de Eskil Svensson som tränare. Det har gått bra för dom och för några veckor sedan blev jag inbjuden igen för att hålla i en träning, en jubileumsträning.

Teknik träning i snabbt och långsamt tempo! foto Anita Svensson

Så i lördags höll jag en träning på Östra stranden i södra änden av Halmstad. Jag fokuserade på löpteknik, behövs alltid, löpning på sand och fotisättning. Smidighet och stretching åxå. Testade dessutom gruppen på 800 meter för att alla skulle få en uppfattning om hur snabbt de klarar av att springa ett maraton. Eskil som är en av Hallands absolut bästa skidåkare, var fortfarande snabbast på den testen.

Efteråt snackade jag lite om skor och inläggssulor, till smörgås- och nöttårtan. Livkraftig och rolig klubb att hjälpa mot framtiden!

Dagens Aktivitet:

 

God Jul

önskar jag och tomtarna vid Fornborgen, en bit från Fjärås Kyrkby! foto Christian Pennert

Dagens Aktivitet: Vila

 

Bräckan i Fjärås

Alltid bra att springa här! Alla typer av underlag! Halt på asfalt och grus – det undvek vi!

Gott om tomtar! foto Christian Pennert

Nu dyker vi nedför! foto Christian Pennert

Dagens Aktivitet: 158 minuter

 

Trial skor

Som ni kanske förstått så är jag inte så imponerad av de löparskor som tillverkas! När 75 % av alla löpare skadas varje år, kan jag inte vara det! Trial skor eller terrängskor som det heter i Sverige är definitivt inget undantag. Komforten är det första som är bristfälligt, det går inte att springa många meter på asfalt förrän man får ont i fot och muskler. När man springer på mjukt underlag i skogen ska ju inte ”skyddet” mot foten vara stenhårt och fot-oriktigt, då byggs ju dämpningen bort.

Detta är inga riktiga trial skor

Sedan är det slitytan på skorna. De flesta ”trial” skor är glashala på stenar och rötter. De är i själva verket bara till för att springa på gräs, sand och djup snö. Sulan är dubbad med hårda gummidobbar som glider på hårt underlag. De enda skor som är riktiga trial skor, är de med ståldubbar, de glider inte på hala underlag som is, rötter och stenar. Icebug med ståldubbar är en riktig Trial sko! Lika bra att gå som att springa i.

Dagens Aktivitet: 50 minuters vattenspring och en timmes innebandy

 

Svåraste vägen

För att bli ”löpare” och inte fortsätta som ”joggare” krävs det hårt arbete! Vår västerländska livsstil inbjuder inte direkt till det, utan snarare till bekvämlighet och snabb fix. Erkki Kähärä som var bästa götalänning på Vasaloppet i många år och en otrolig kraftkarl på alla ”konditionsidrotter”, långt upp i åren. Han sa alltid att vi svenska är för ”veka” i huvudet och bara tänker på ”lättaste” vägen i alla sammanhang. Det som gällde enligt honom var hård backträning – hela tiden! Så fort en backe uppenbarade sej gällde att ta den i högt tempo. Inte som dagens svenska löpare springa runt, där det är planare. Vi svenskar kommer aldrig att bli några löpare med den inställningen!

Inga stora fåror men ändå plöjd! Gåsevadholm i bakgrunden. foto Christian Pennert

Jag håller med till fullo! Dyker det upp en backe – spring uppför! Dyker det upp långa trappor – spring i dom! Om du springer i skogen – varför använda stigarna? Om du ser en nyplöjd åker – spring där istället!

Detta gjorde vi idag på äventyrslöpningen.

Dagens Aktivitet: Över stock och sten i 165 minuter.

 

På äventyr i Vallda del 2 (2)

Jag lockade med marmeladkulor på högsta punkten! foto Ingemar Loeb

Sedan fick vi se en fin gammal gård med innergård av stenar. Vidare gick turen till ett björnbo (?). Man ser bara benen på björnen på föregående bild. Tur var nog det …. Över stock och sten bar det av mot högsta berget (?) i Vallda, upp upp upp. Sicken utsikt. Vi såg Vallda, Onsala, Särö och mycket hav. På slutet fick vi se en grupp hus som såg ut att höra hemma i Norge. Väldigt pittoreskt!

Timmerhusen på Timmerbyvägen! foto Ingemar Loeb

Inte nog med all denna fina guidning … när vi var framme bjöds vi på Lennarts varma, goa blåbärssoppa och Malins hembakade saffransbullar, med extra mycket riktigt smör. Jag har ätit måååånga lussekatter men dessa slog dem med hästlängder.

Jag tackar ödmjukast för denna söndagsförmiddag och hoppas kunna deltaga fler gånger. Det gav mersmak!

Christina Fardell, stål mormor’n från Kullavik

Dagens Aktivitet:

 

På äventyr i Vallda del 1 (2)

Av Christina Fardell, Kullaviks stål mormor.

Man vaknar lite ”uschlig” en gråkall december söndag morgon men genast blir humöret på topp. Äventyrslöpning väntar! Bara namnet gör att man blir glad.

Här står jag i ett djur ide! Frågan är vilket djur som har sådana tights? foto Ingemar Loeb

Mötesplats Vallda Trekant. Där står Lennart glatt och väntar. Vi blir totalt nio äventyrare som ger oss av. Vi stannade till vid Vallda kyrka som är från medeltiden. Där berättar Lennart om kyrkoherden Gustav Hjortberg, som lät bygga klocktornet på 1700-talet. Han var så snål mot sina byggare att de startade Sveriges första strejk. Tornet är klart så jag antar att de fick bättre betalt efter strejken. Lennart är en historiekunnig man och berättade vidare att Hjortberg finns på en tavla som visas på museer runtom i Sverige. Vanligtvis hänger den i Släps kyrka för beskådan. Det är ett familjeporträtt på Gustav, frun Anna Helena och deras 15 barn!

Prästen Gustav Hjortberg är Valldas största ”kändis” då han enligt upplysningens ideal även var läkare, veterinär, botanist, vetenskapsman, urmakare, orgelbyggare, författare med mera.

forts följer vid senare tillfälle

Dagens Aktivitet: Äventyrslöpning på lite över två timmar.

 

Största Äventyret hittills

Av Christian Pennert.

Samling i Bunketorp, Lindome, på första advent. Det var inte mycket till adventsstämning i skogen, sex grader och iskallt regn, det var de yttre förutsättningarna. Vi fem som skulle hänga med på Äventyrslöpning var dock glada och öppna i sinnet.

• 

  Här syns det tydligt vad Joel får sin energi ifrån! foto Christian

Det blev 2,5 timmar kors och tvärs och lite vilse. Det är inte lätt att orientera sej på kalhyggen och motorkross banor. Känslan när man kommer tillbaka till där man var en halvtimme tidigare och blir förvånad är lite jobbig. Jag tänker på Dupontarna i Tintin och det svarta guldet, när de åker i cirklar och det blir fler och fler bilspår. De tolkar det som de kommer på en större och större väg. Så kändes det! Men vi klarade ut det också. Mycket mental träning idag. När vi fick varm och god blåbärssoppa av Lennart efter löpningen kändes det att vi var lite psykiskt starkare än innan. Gött!

Dagens Aktivitet: Långa intervaller 1800 meter.