forts
från Vasaloppets hemsida!
Oxberg passerades också men diverse kroppsdelar tyckte att sex mil är en lagom maxgräns efter gjorda förberedelser. En smärta jag inte var förberedd på var att armarna blev trötta av allt pendlande. Jag hade också under några timmar grubblat på om jag vid Cykelvasan veckan innan brutit ett revben, som nu smärtade. Jag hade givetvis först känt efter i löparvästen efter hårda förpackningar. Efter en andra grundlig genomsökning hittade jag dock en Enervit liquid som legat upp och ned och skavt på ett revben under några timmar, med sin kapsyl i hårdplast.
När Hökberg passerades var jag nog som tröttast. Jag hade haft som princip att jag fick gå i alla uppförsbackar. Nu var principen den omvända, jag sprang istället huvudsakligen om det var perfekta förhållanden med svag nedförsbacke annars var det rask(?) promenad. Jag började dock bli övertygad om att jag skulle ta mig till mål, vilket var en skön känsla och den enda viktiga målsättningen jag hade. Jag insåg också att 10.30 inte skulle gå, så fokus blev att röra sig framåt och helst komma under 11 timmar.
forts följer …
Dagens Aktivitet: SD i 20 minuter
rosapantern 