Gå Hallandsleden

Ja, det gjorde vi några stycken igår. Startade i Stättared klockan 08.06 och kom fram till norra änden på Hallandsleden, genom Kungsbacka kommun vid 18-tiden. Fint väder nästan hela tiden med strålande sol till Fjärås Bräcka, sedan mulet och lite duggregn. Men det var ju mestadels genom skogen så det var vindstilla (det är det ju aldrig numera)! Håkan startade en timme och tjugo minuter efter oss, för att springa ifatt (annars var det för enkelt enligt honom)! Han kom inte ifatt förrän efter 28 kilometer, ganska medtagen. Han anklagade oss för att vi sprungit! Haha!

Vitsippor mellan alla gamla stenmurar!

Våren har inte kommit så långt på grund av kyla och torka men det vimlade av vitsippor längs hela vägen. Leden är inte helt lätt utan ganska kuperad. Våra ganska ”slitna” knä fick verkligen bekänna färg men det gick ganska bra.

Videung på en liggande stam!

Vid vindskyddet i Hjälm stod en naken karl och torkade sej. Han hade badat! Kompisarna i vindskyddet hade säkert gjort likaledes. Vi frågade på engelska (de var tyskar) hur långt de gått: -”Vi startade i Tyskland, i februari”! Vår prestation var plötsligt fjuttig!

Gårdagens aktivitet: 44 km, 66 000 steg, tio timmar.

 

Löparvärlden har sorg

Moster Anita Larsson!

Anita Larsson, min moster och hängivna sömmerska har gått bort. Under så gott som alla år jag tävlat har hon sytt mina tävlingsdräkter. Genom åren har det blivit nästan hundra av olika stil, smakfullt och smaklöst! Det blev tradition i trettio år att varje år på GöteborgsVarvet springa i en ny kreation. Pressen hörde ofta av sej och undrade vad moster lyckats åstadkomma i år? Jag designade och moster Anita sydde. Ibland var inte min design så populär men när hennes väninnor kommenterade dräkterna var hon snabb med att förklara vem som var sömmerska. Ibland fick jag skäll för att jag inte fått med hennes namn i reportage eller på bild!

Moster Anitas ”dräkter” har ”uppträtt” i Sverige, Norge, Danmark (Årets Sportbild 1995!) och Finland. I Holland blev jag arresterad på grund av ”utstyrseln”, i Kenya skulle det vara omöjligt att springa i mosters kreationer, fängelse skulle väntat. I Etiopien blev en dräkt ansedd som ”exotisk” och applåderad. I Kina blev högsta cheferna i Changchun (lika många innevånare som i hela Sverige) så imponerad av moster Anitas dräkter att jag blev ”VIP” på den årliga Vattenfestivalen. Nu är det slut!

Dagens Aktivitet: Vila