I förrgår sprang jag äntligen min andra tävling för året, Kraftprovet i Trollhättan. Det var mycket förändringar mot tidigare år, ingen gemensam start utan det var starter nästan hela dagen, första redan klockan 10. Tyvärr drabbade det publiken längs banan, inga var tillåtna i start/målområdet. Som tur var startade jag bara femton minuter efter täten så några få men ganska entusiastiska människor stod längs spåret. Normalt är Kraftprovet min riktiga ”hemmabana” ur publiksynpunkt!
Efter premiären i Viktorialoppet dagen innan var det tunga ben redan från start. Tänkte verkligen springa så bra som möjligt hela loppet på 11,6 km. Det gick väl ganska ok, sprang genom vattenspridare och vinkade bara till publiken. Ner mot Kraftverket, ganska brant, började det göra ont i vänsterknät. Det fortsatte sedan när det började med uppförsbackarna ända upp till toppen. Fick gå i backarna och böja knät extra mycket bakåt! På slätlöpningen in mot mål gick det att springa (f’låt lunka) igen. En tjej sprang ifatt mej de sista 6-700 meterna och hon skrek att jag inte skulle ge mej. OK tänkte jag, kan jag få tyst på henne om jag spurtar ifrån sista metrarna. Det fick jag!
Dagens Aktivitet: Målning och snickeri.