Det är roligt att berömma! Då blir det IFK Göteborg Orientering, fotbollen gläder inte någon. Allt var perfekt på Skatår Ryggar; parkering, banmarkering, funktionärer, lokaler, platsen, resultatservice och till och med vädret! Banan är som väntat, då jag sprungit på varje stig där tidigare, backig, tekniskt svår och fördj…..! Men alla visste vad de gav sej in på utom möjligen Benjamin som gick upp för Brudarmossen! Ja, numera är det ju en backe sedan ”mossen” fyllts ut med sopor. Banmarkering var otroligt bra! Hälsa alla de som varit inblandade i den!
Undan här kommer jag! Segrare Oscar Claesson fick begära ur spår!
Snacka om framfotslöpning på Karin!
På långa (5 fem ryggar) banan fick Oscar låna ett på Topo skor av mej. Det hämmade inte honom nämnvärt utan han vann i stor stil! Även Karin Spjuth från samma klubb vann i utklassnings stil. Speakern var förvånad av att hon vann så lätt trots medelålder och padel träning som huvudsaklig träning! Men det vet ju alla (!) att alternativ träning är väldigt viktig!
I bakgrunden syns Nordens Ark – där allt utspelade sej! foto Torbjörn
Vilken plats! Vilken parkering! Vilken bana! Vilket väder! Vilket sällskap! Jo, så var det ju! Nordens Ark med sina byggnader, hotell, marknad och fantastiska gräsmatta för tävlingscentrum. Banan på småstigar och på berg av Bohusgranit? Mycket krävande – det till och med blev farligt på några ställen. Till skillnad från förra veckan var det en ”fantastisk” parkering! Solen strålade hela dagen och det innebär ju kortbyxor och linne, oskickligt att inte alla förstod det. Efter målgång var det avslappning och stretching på den fantastiska gräsmattan där målgång, speaker och prisutdelning överblickades.
Vi hann stanna till och njuta av omgivningen Torbjörn och jag! foto Torbjörn
Banmarkeringen var inte så fantastisk men det innebar att jag fick sällskap med ”efterlöparen” Torbjörn Sandler. De sista 6,5 kilometerna sprang vi, pratade och stannade upp på många vackra platser. Torbjörns far heter Örjan Sandler och är i konditions sporter ett fenomen. Skridskor (fem OS), långdistanslöpning, cykling, orientering, skidor och triathlon (många åldersvinster i Iron Man i Hawaii). Han tränar lika mycket fortfarande som under sin aktiva karriär, han är 82! Tack Torbjörn och Henrik, tävlingschef!
Härom dagen var Susanne och jag ute och sprang vid Fjärås Bräcka. Då det blåste rejält så det blev skogen. Bort mot Hjälm via Hallandsleden. Jag känner tidigare till att där är en lång grusväg förbi Bröderna Johanssons grusgrop. Vi satsade på att gena genom skogen till nedersta delen av grusbacken. Det var så kallat ”obanat. obanat”, med mycket vatten och björnbärssnår. Branta klippor inte att förglömma.
Susanne är som vanligt oberörd! selfie
Då är det väldigt bra att ha Icebug med ståldubb och Sealskinz vattentäta strumpor. Det hade jag, inte Susanne. hon hade bara Icebug (men hon tål vad som helst). Med ståldubben halkar du aldrig! Det var branter, grästuvor i vatten, rötter, stenar och vattenfyllda stigar. Där man sätter foten där stannar foten (tills man förflyttar den).
Efter gående, hukande, krypande och hoppande kom vi till grusbacken ochSusanne försvann uppför. Hon var hygglig att vänta och då skickade jag henne på en extra sväng till nya trappan uppför Bräckan.
Bara ”häckande” löpare! foto Christians mobil, själv.
Häromdagen föll snö och regn – på tvären! Nu vet man inte från dag till dag vilket väder som ska visa upp sej? Idag blev det till och med lite sol. Det var bra då vi sprang nära kustbandet bland annat runt Vallda Sandö. Det är ett ett fågelskyddsområde så efter den 1 april får man inte vistas där. Trots snöfallet häromdagen var det inte så blött. Vi kunde springa nära vattnet på de flesta ställen. En del sten var det i strandkanten och klippor längre in på Sandön. Stora sträckor blev det till att gå och krypa för att komma fram, men även det är bra ur variationssynpunkt.
Strandcivilisation! foto Christian Pennert
På flera ställen ligger det hus så nära vattnet att de inte går att upptäcka från vägar och bilar. Vi fick se några riktiga strand-”pärlor”! Även om det var en del promenad så kändes det i benen efter tre timmar. Våren är på väg!
Nu är det vinter över hela Sverige och solen skiner! Vilket perfekt väder för löpning – i rätt löparskor. Det var kallt, – 7, ett snötäcke, tunt, och frusna vattendrag. Det är bara att ta vinterdressen och Icebugen på fötterna. Perfekt för löpning över ängar, golfbanor och i skogen. Var du än sätter fötterna håller du dej torr. Så länge det är kallt och torrt så behövs inga extra sockor, det är kallt vatten som kan förstöra hela pass!
Idag kunde denna räddningsboj legat kvar i förrådet! foto Christian Pennert
Idag var vi fyra, alla med Icebug, som sprang över åkrar och ängar. I skog med vattenfrysta stigar, på glashala vägar och golfbana utan spelare (inte så många i alla fall). Det var extra lockande att springa på blankisen. Som ni förstår var det aldrig aktuellt att ramla eller bli blöt om fötterna. Med andra ord ett kanonpass i vinterlandskapet! Och så finns det människor som säger att det inte går att springa på vintern?!
Dagens Aktivitet: Två och en halvtimme i det optimala vintervädret
Nu är bästa tiden att springa, om det inte regnar och blåser förstått. Igår var det med andra ord perfekt, trots att vi var två som kom försent! Hade tänkt vi skulle springa från Bertilssons stuga och koppla ihop det med Rådasjön runt. Det var blandat underlag men mesta delen grusstigar. Viktor var med för första gången på länge, då han haft lite motivations problem. Men efter tre veckors daglig träning i Spanien var han i ovanligt gott slag. Där ser man verkligen att löpning är ”färskvara”. För att den ska var ”färsk” behövs kontinuitet under lång tid.
Kan Albert Einstein sova över på Råda säteri, kan vi sitta still! foto Susanne Svedberg
I vanlig ordning lurade jag de övriga till extra rundor, så jag själv skulle orka med. Men vid de tre ”slotten” runt sjön Råda säteri, Gunnebo slott och Slottsviken, fick vi stanna upp för lite historielektion. I slutet efter cirka tjugo kilometer hittade jag en så bra genväg, att jag nästan var först tillbaka.
På parkeringsplatsen vid Bertilssons stuga regnade det, killarna tog då fram paraplyerna. När vi gav oss iväg på dagens äventyrslöpning regnade det ganska rejält. På vägen upp mot Ugglemossen regnade det fortfarande och det rann vatten på stigarna som vi sprang på. Väl uppe vid Uggle-mossen sprang jag rätt ut och fick alla med mej, killarna tvekade men …
Natalie på språng i mossen, med ett leende på läpparna! foto Christian Pennert
Vi sökte oss mot Vildmarksleden och tog sedan av mot ”Kåsjö Rundan”. Närmast vattnet passerade vi Vattenverket, Sävedalens klubbstuga och badplatsen, det regnade inte nu. Vi sökte oss genom skogen mot den nya cykelvägen mellan Hallen, Öjersjö och Sävedalen.
Susanne är snart framme, för andra gången idag! foto Christian Pennert
Där efter mer än två timmars blöt löpning frågade jag: -”Nu har vi två valmöjligheter, antingen gena över golfbanan eller springa ner till Ugglemossen och ta den en gång till?” Killarna sa golfbanan, systrarna Svedberg sa: ”Mossen!” Mor Susanne och dotter Natalie Svedberg (som de egentligen är) har med andra ord helt rätt inställning, se alltid möjligheterna! Vilka tjejer – om de bara fått experthjälp tidigare hade de varit i eliten! I alla fall i mosslöpning!
Gårdagens Aktivitet: Över tre timmars regn och mosslöpning
Regnet smattrade på bilrutan på väg till Bunketorp! Inte roligt att ge sej ut i regnväder när det står över två timmars äventyrslöpning på schemat. Men det upphörde i Bunketorpå sedan var det inte blött uppifrån mer men underifrån i mossarna var det de hela tiden.
Agnsjön i bakgrunden! foto: tallen i skogen med Björns kamera
Från Bunketorp bar det av till till Älvsåkersvägen genom skogen. Upp på Agnsjödalsvägen en liten bit men sedan den otillgängliga ”baksidan” på sjön. Surt nere
Hemma igen! foto Kålleredsbo med Björns kamera.
vid strandkanten först men sedan stenrös klättring innan den ”stigen” mynnade ut i sjön. Det är för tidigt för bad än! Det blev ”bergsklättring” istället men samtidigt är utsikten bättre en bit upp från strandkanten. Agnsjödal är ett idylliskt samhälle väl värt ett besök. Via Blåvättnerna (där Hallandsleden byter namn till Bohusleden) var det sedan torr och fin skogslöpning tillbaka till Bunketorp. Som bonus för det spännande äventyret blev det en backrusning upp till IK Uvens klubbstuga. Förlåt två!
Bohusleden är en 34 mil lång spring/vandringsled som sträcker sig från Lindome till Strömstad. Idag prövade vi en liten del av den när vi sprang från Bunketorp i Lindome till Stora Delsjöns badplats. Totalt blev det cirka 25 kilometer på en härlig, naturskön, varierad och ganska tuff bana. Lite asfalt men huvudsakligen stigar av olika typ och väldigt backigt. Vi stannade bland annat till och kollade in det relativt nyöppnade Kikås Insektshotell. Sveriges största fristående hotell för insekter, beläget precis bredvid Kikås avfallsanläggning. Hotellet ska bland annat husera vildbin, fjärilar, fladdermöss och fåglar för att skapa biologisk mångfald. Hoppas det blir fullbelagt!
Nu är det bara 11 201 kilometer till Honolulu! Hotellet i bakgrunden! foto linslusen i förgrunden.
Löpning var riktigt härlig i lagom tempo, temperatur och en gassande sol. Våren är en härlig tid, kan nästan inte bli bättre. Ända till Gunnel drog upp tempot i slutet ….
Av deltagaren Christian Pennert.
Dagens Aktivitet: Tre timmar och femton minuter Äventyr på Bohusleden.
rosapantern 