Det här kan bli bra, riktigt bra! Banan är vacker och publikvänlig hela vägen. Marknadsförarna har lyckats med Rekordloppet och Sveriges snabbaste mil – mycket bra! Men att springa helt plant innebär inte att rekord alltid slås, det blir aldrig någon ”vila” utan bara ”pressa, pressa”! Om jag bara vore trettio år yngre!
Starten i Gråbo – på cykelbanan!
Det är alltid problem med logistiken i lopp som inte startar och slutar på samma plats. I Mjörnmilens fall är banan perfekt och logistiken får rätta sej efter det. Det skulle vara lätt att ordna transport från det perfekta ”tävlingscentrumet” i Sjövik till startplatsen i Gråbo. Hyr en ”boskapstransport” som går i skytteltrafik till olika starter för elit, motionärer , gångare och publik. Vi är friskvårdare alla och behöver inte en buss med sittplatser för en mils transport. Vilken folkfest detta skulle kunna bli, längs hela banan!
Till sist måste jag berömma funktionärernas glada humör och att de hade fina och lätt hittade tröjor. Hoppas verkligen detta blir en succé i fortsättningen åxå, starten blev ju det! Tack för startnummer 1, den ville många byta till sej!
Simlången är en pärla! Banan går runt sjön och är krävande men vacker med vitsippor i varenda backe. Tyvärr är det en liten kort bit i början på asfalt. Om banan ändrades lite där skulle detta klassas som en av de vackraste ”trail loppen” i Sverige. Inte undra pa att Sigfrid Ericson skaffade sej en sommarstuga på ”Vargaslätten” för naturen och för de vackra kvinnorna, gifte sig med två systrar! Efter någon kilometer kommer en lång kraftig backe där de flesta gick uppför. Hörde att segraren kollade bakom sej och såg att tvåan gick, då gjorde han det åxå! Var här i bakhasorna på en kille och en tjej och vi gick alla tre med andan i halsen. Efter toppen ”dog” killen och jag fick sällskap med tjejen resten av loppet. Det var trevligt med natur och sällskap! Jag var en bröstvårta före tjejen i mål, efter en spurtuppgörelse!
”Tjejen” Noora var långt, långt efter i mål!
Men det bästa med loppet är utan tvekan att alla får gratis fika efteråt! Marknadsföringen av loppet är väl inte den bästa men om bara fler hade upptäckt naturen och fikan hade det varit många, många fler deltagare.
Jag är lite ansvarig för att loppet finns så då måste jag ju göra reklam för det åxå. Det är några år sedan jag sprang senast men träffar inblandade regelbundet. Loppet är ett litet lokalt lopp med ”mervärde” då alla efteråt blir bjudna på fika, barnen får en godispåse. Det är sådana saker som löpare uppskattar, inte bara att vara ute efter löparen pengar!. Löpning är ju inte bara ett sätt att tävla utan åxå ett sätt att umgås med likasinnade. Då betyder Simlången Runt mycket, så ställ upp mangrant på detta. Jag är mycket för löpning som den renaste formen av friskvård och hälsa. Hälsa ofta!
Simlångsdalen ligger strax utanför Halmstad och det är ju en av Västkustens Pärlor. En pärla till i Simlångsdalen är Vargaslätten! Sigfrid Ericson, en av sveriges produktivaste och orginellaste arkitekter ritade trädgården och hade det som sommarställe i många år. Måste åxå ses!
Årets sista dag – årets sista lopp! Sylvesterloppet har betytt mycket för mej genom hela löparlivet. Först som löpare – tävlingsansvarig och numera löpare igen. Jag försökte göra tävlingen så ”festlig” som möjligt med Lucia, ”Loket” och Göran, ”Kanel”- musik, Maskerad och champagne! Av det återstår inte mycket! Mycket färre startande men procentuellt fler utklädda skulle jag tro.
Jag försökte i alla fall höja stämningen! Christian bredvid innan han sprang ifrån! Ur GP
Det är kanske inte så konstigt att stämning och storlek på loppet har minskat. Hela världen är ju i kris! Men i de lägena är ju den personliga tillfredsställningen som allra viktigast, så nu gäller det att sätta upp nya mål och fortsätta att träna på. En fysisk stark kropp klarar av psykiska svårigheter på ett mycket bättre sätt. Det behövs med andra ord fler löpare på samhällets alla nivåer.
Albert Einstein som antagligen är den klokaste människa som någonsin levat uttrycker det: ”Det krävs ett helt nytt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka!”
Han har även sagt: ”Den enda källan till kunskap är erfarenhet!” Gott Nytt År!
Igår sprang jag finalen i Trailrunnig Tour 2022. Det gick inge bra! Dels var jag inte i final och inte heller sprang jag finalbanan men …
Strandnära i Åhus, nja snarare Friseboda!
Det är alltså frågan om terränglöpning i Sverige! I Åhus är det snarare sandlöpning! Jag sprang banan som var 11 kilometer och det var sandstrand, sandstig, sandväg och sandmosse! Kul men krävande för alla deltagare men det är ju så vi vill ha det! Det blåste kraftigt när vi sprang de cirka 2 kilometrarna på stranden men i skogen var det lä. Det mesta är platt men med mjukt underlag blir det ändå påfrestande för lungor och hjärta. Jag sprang riktigt bra och höll ihop det bra! Tycker om underlaget!
Trevlig medalj men jag har tillräckligt många innan!
Banan och arrangemanget var utmärkt men att inte ha omklädning och dusch i anslutning vid blåst och nollgradigt i december! Det går fint att springa men att stå och frysa efteråt är inte bra. Då blir du extra mottaglig för förkylning!
Sveriges bästa ”trial”löpare; Oscar Claesson och Karin Spjuth!
Det här var ju riktigt trevligt! Tävlingscentrum var perfekt med parkering, start, mål, nummerlappar, fika och prisutdelningar på samma ställe! Väldigt vackert beläget på Lygnevi precis bredvid Isa av Lygnern. Jag har ju varit här förut med både dans, cykel och båttur. Nu blev det istället löpning på varierat underlag. Det fanns distanser för alla från 5 kilometer till 85! Patrik Björkqvist (fd Gustavsson) den gamle ”moikan mannen” vann 85 med nästan 40 minuter, trots magproblem! Den mannen är otrolig, han har vunnit allt!
Starten går för 22 kilometaren!
Ingemar och jag bestämde oss för 10 kilometer, som vi båda var tränade för. Starten gick i tallskogen längs stranden en sväng, innan starten passerades igen, bra för publiken! Starttiderna var placerade efter längden på distansen, första kl 06.00 och sista 15.00 för att de flesta skulle gå i mål samtidigt. Bra! Det är sedan upp till deltagarna att välja distansen de orkar springa!
Inför starten på 10 km, taktiksnack med segraren Linus Hultegård! foto André Bernhardson
Mycket var bra men markeringen var bristfällig och det hade varit skönt med en dusch efteråt – för alla! Tack för ett trevligt lopp och trevliga och synliga funktionärer!
Sista loppet för säsongen och ett av de bästa! Finalloppet går i Delsjöområdet, ett Mecca för löpare och promenerande. Större delen av loppen går på grusvägar/stigar då området är stort och välhållet. Det finns även rent obanat men då får man experimentera sej fram och det gör inte Finalloppet. Jag sprang inte i år för att jag klättrat i ett träd när jag skulle beskära det. Det var lite långt mellan grenarna när jag skulle ner så jag sträckte ljumsken. Men det är minst lika roligt att inte tävla utan bara gå ikring och hälsa och prata med alla som är med i ”löparcirkusen”!
Här har starten gått på långa banan, 19 km och huvuddistans!
Som vanligt var det välarrangerat med många klasser och distanser. Det arrangerades för 55 (!) gången och jag fick en pratstund med en av två som varit med alla år, Richardsson (78 år). Det är med andra ord ett lokalt lopp och deltagandet är därefter. Knappt 1500 startande i år. Det borde varit många, många fler, friskvård som det är!
De främsta på långa banan, förutom trean som dom glömde, för han var över 35 år!
För att en tävling ska få godkänt måste absolut tre saker uppfyllas: Rätt tid, Rätt distans och Rätt placering. Det är ”basic” och om någon av de tre sakerna inte uppfylls borde anmälningsavgiften återlämnas! John Bauer Trail Run uppfyllde det med råge och allt annat som gör en tävling bra. Men det bästa var att de försökte att ge ett ”mervärde” till deltagarna i förhållande till andra tävlingar nämligen: Pastabuffé efteråt och en tävling i tävlingen om bästa målgång! Mycket bra initiativ. Matmor Sara bör ha en särskild applåd och 50-åriga Karin Spjuth som blev tvåa på långa banan och hjulade över mållinjen åxå! Vad räcker då min transport av ett litet okänt barn över mållinjen.
Före detta Dalasjö IK Framåt fanns åxå representerad! Trots detta vann jag inte!
Oscar Claesson är inte bara segrare, Sveriges bästa traillöpare utan dessutom en alldeles förträfflig tävlingschef. Får inte heller glömma hela övriga ”klanen” Claesson. John Bauer Trail Run hos IKHP kommer att bli en permanent tävlingshelg i framtiden för min del!
Välkomna till Trollskogen!Några trodde jag var trollet!
Då var det dags att ge sej ut i Huskvarna skogarna. Trots att IK HakarpsPojkarna ligger i kanten av staden så var det bara – landet. På flera ställen fick jag stanna och hälsa på släkten – korna! Djur med uppåt stående öron tittar storögt på mej, för att jag åxå hade det. Banan är riktigt fin med stigar och grusvägar. Hade lärt mej av förra veckans ”kana” och sprang i trail skor – vilken skillnad. Oj, nu glömde jag slalombackarna – hemska för dåligt tränade djur. Som tur var sprang jag bara ett varv och fick bara två ”himmelsbackar”! Segrare på långa flög om innan den andra och snodde ”påken” som jag brukar stödja mej på. Det sinkade mej men inte honom som flög vidare till seger! Tyvärr var de flesta deltagare inne i sin ”bubbla” och stannade inte och njöt av den otroliga utsikten över Sveriges näst största sjö. Där förövrigt hela familjen John Bauer gick under när de skulle flytta till Stockholm, vad de nu hade där att göra!
Utsikten är strålande speciellt när solen tittade fram – när vi var klara!
Dagens Aktivitet: 10 kilometer men utan tid (bar ett barn över mållinjen)
rosapantern 