Lidingöloppet borde vara ett ”Mecca” för löpningen/motionen i Sverige! Tävlingen pågår i tre dagar med en massa olika distanser. Många åker dit och stannar flera dagar! Själva ”Lidingöloppet” är 30 kilometer och därmed ett ”nationellt” och till och med ”internationellt” lopp. Världen största ”terränglopp” men det är ju omodernt, det ska kallas ”trail” och därmed är det ok att gå i backarna!
Där kom Lidingölopps Legenden Fredrik igång för 30 kilometer!
Det borde vara föreläsningar, timkurser i teknik, träningsupplägg och ”Lidingö Legender” som berättar om sina upplevelser genom åren. Mässan måste bli inriktad mot skor och nyheter inom löpningen. Någon borde berätta om skons utveckling och varför det bara är ”geschäft” och inget genuint intresse att begränsa skadorna hos utövarna. Vi löpare borde inte bli förda ”bakom ljuset” för att skorna bara ska ge tider och inkomster!
Lidingöloppet borde ta det ansvaret att hjälpa oss löpare att må så bra som möjligt! Andra lopp är bara intresserade av inkomster, speciellt GöteborgsVarvet!
För att målsättningen ska bli ”officiell” så bör man skriva ner den, visa den för andra och sätta upp den väl synlig, så man alltid blir påmind. Då kan jag garantera att målsättningen ”slår in”, om den är realistiskt satt. Det blir en ”självuppfyllande profetia”: -”Om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser”!
Å nu fortsätter jag vara positiv och det är om den norska tidningen Kondis. Det är den överlägset bästa löpar (mosions) tidningen i Norge/Sverige. Den tar upp väldigt mycket som är av relevans när det gäller konditionsidrotter. Mycket vetenskapliga undersökningar inom området och mycket från Toppidrottscentret i Oslo. Dessutom mycket typ ”slik trenar jag” och personporträtt. Deras ”chefredaktör” på utlandet Kjell Vigestadskriver mycket om …. mycket! På nätet är det bara att gå in på kondis.no.
Ur Kondis 2006!
De skriver även om svenska lopp och ibland löpare. Det var åtskilliga sidor om förra årets Kraftprovpå deras hemsida. Det handlade mycket om syskonen Kirkeberg Mörk och deras framfart, morsa är Grete (segrare i Stockholm Marathon tre gånger). Ett av åren följdes Greteoch jag åt nästan hela loppet! Förra året fick jag träffa hennes snabba barn Martinoch Emma, som båda vann sina klasser med 3 minuter!
Löpmässigt då? Jag har sprungit många mil i förberedelseperioden. Drygt 60 sedan första december, trots att januari präglades av influensa. Många av milen har varit kvalitativa med fartlekar, korta och långa intervaller, backar och andra övningar för att kunna springa fortare. Vi hade också tränat på och pratat om att springa negativt, det vill säga snabbare andra halvan av loppet. Det visade sig att tack vare att jag tränat på att springa snabbare, så kändes det behagligt att springa ganska snabbt, med mina mått mätt. Halvmaran på 1.55.28. Vid tre mil i höjd med Eiffeltornethade arrangörerna satt upp en skylt ”30 km Wall”, den tänker jag inte spring in i, tänkte jag.
Skav och blåsa åtgärdad med ”nål och tråd”! foto selfie
Jag började känna skav under fötterna. Började dela upp återstående sträcka i mindre enheter. Vid 35 kilometer kom en lång uppförsbacke, jag ökade lite och sprang förbi många – det gav extra energi! Andra halvmaran gick på 1.53.50, en och en halv minut snabbare än första – yess! Det enda jag ångrar i upplägget var att jag inte litade på och följde min känsla att skorna inte var helt bra. Även om dom var dyra och snygga …
Analys av artikelförfattaren Christian Pennert
Dagens Aktivitet: Trappträning, spring i vatten och en timmes innebandy
För att bli ”löpare” och inte fortsätta som ”joggare” krävs det hårt arbete! Vår västerländska livsstil inbjuder inte direkt till det, utan snarare till bekvämlighet och snabb fix. Erkki Kähärä som var bästa götalänning på Vasaloppet i många år och en otrolig kraftkarl på alla ”konditionsidrotter”, långt upp i åren. Han sa alltid att vi svenska är för ”veka” i huvudet och bara tänker på ”lättaste” vägen i alla sammanhang. Det som gällde enligt honom var hård backträning – hela tiden! Så fort en backe uppenbarade sej gällde att ta den i högt tempo. Inte som dagens svenska löpare springa runt, där det är planare. Vi svenskar kommer aldrig att bli några löpare med den inställningen!
Inga stora fåror men ändå plöjd! Gåsevadholm i bakgrunden. foto Christian Pennert
Jag håller med till fullo! Dyker det upp en backe – spring uppför! Dyker det upp långa trappor – spring i dom! Om du springer i skogen – varför använda stigarna? Om du ser en nyplöjd åker – spring där istället!
Detta gjorde vi idag på äventyrslöpningen.
Dagens Aktivitet: Över stock och sten i 165 minuter.
Jag åker inte upp till Lidingöloppet i år! Tråkigt då det antagligen är världens roligaste löpartävling. Trots att det inte är en terräng tävling längre utan snarare en grusvägstävling. Jag vet inte hur många Lidingölopp jag sprungit men det är nog över 20 stycken. Det jag lärt mej är att 95 % av alla som springer har fel taktik! De tänker inte på att det loppet är kuperat och 30 kilometer långt. Själva loppet börjar vid 20 kilometer och då gäller det att vara pigg där. Inte som de 95 % som är trötta då och bara plågar sej sista milen på sämre och sämre tempo! Så gjorde jag första gången åxå men då lärde jag mej den läxan!
Starten i Lidingöloppet 2014!
Regeln är att på Lidingöloppetkan man inte gå ut för löst, bara gå ut för fort. Det ideala upplägget är att springa alla milarna lika fort och därför förbättra sin placering hela loppet. Gör man det så plockar man otroligt många placeringar! De som jag tränar brukar göra det – gött!
Tyvärr har bekvämlighets tävlingar blivit ”häftigt” att springa i Sverige. Det är ”häftigare” att springa långt , istället för som det borde vara att springa fort. Men för att springa fort krävs det mycket mer plågsam träning och det är ju jobbigt. Å att plåga sej är ju inte svenskars bästa gren. Det syns ju tydligt på infödda svenskars löpartider. De enda som kan göra bra tider är de som flyttar in från Afrika! När de sedan varit här i flera år blir resultaten dalande, de har försvenskats.
Prispallen på Prinsens Minne för två år sedan!
Svenska Friidrottsförbundet borde styra upp de som får sanktioneradetävlingar så att det gynnar snabba resultat. Nu kommer det nya tävlingar varje vecka och det är trail, ultra och långt. Jag tycker att det är mycket, mycket mer imponerande att springa milen under 30 minuter, än att springa Ultravasan på 5.30!
När jag sprang Växjö Marathon häromåret sprang jag med tre killar och en tjej. Killarna var debutanter och jag sa att det är mycket lättare att springa 100 kilometer än att springa maran. Killarna protesterade men tjejen sa: ”Helt riktigt jag har sprungit båda”
Igår skrev jag om hur lite riktigt duktiga löpare väger. Men ni som väger mer, hav förtröstan … Med mycket träning under lång tid kommer er kropp att förändras. På samma sätt som evolutionen utvecklas, anpassas kroppen efter vad den används till. Desto mer du springer ju snabbare och smalare blir du. Vetenskapen kallar dagens övervikter för fetma epidemi men … utan löpning ….
Evolutionsteori från nätet!
Evolutionsteorin är även användbar för utvecklingen som idrottare. Om du vill bli löpare ska du börja med att springa långsamt till snabbt och kort till långt. De som börjar med att springa långt och långsamt, blir i allmänhet inga duktiga löpare. De börjar i fel ända av evolutionskedjan. Jag har träffat många som sprungit maraton som sitt första lopp och aldrig utvecklats i rätt riktning sedan. Nej, börja med att springa snabbt (bra teknik) och kort. Efter det kan du springa längre, nu har du ju bra teknik!
Genom åren har det varit olika ”skolor” hur man ska träna för att bli så bra som möjligt. Det har varit bara långpass, som Jonas Buudanvänder sej av eller bara högintensiv träning. Däremellan har det varit olika fördelning mellan kvalité och kvantité. Just nu är det distanspå morgonen och snabbhet på eftermiddagen som är vanligast. Hur mycket av varje är upp till löpare efter vad huvud och kropp orkar med. Med högre kvalitéså ökar risken för skador.
Dom där har olika träningsupplägg! Från Kraftprovet, foto Lisbeth Bengtsson.
Ett träningsupplägg som jag hörde talas om för många år sedan är tillämpligt på elit motionärer som har bristande tid.
Fyra pass i veckan
En amerikan i 30-35 års åldern hade sprungit maran på strax över tre timmar. Vid diskussion med en löparkompis kom han överens om att springa maran på 2.40, på bara fyra träningspass i veckan. Hans träningsupplägg blev tre gånger åtta kilometer, på tid varje gång. Förutom det ett långpass i veckan.
När tävlingen kom efter cirka tre månader fick han tiden 2.39.??
Löpmässigt då? Jag har sprungit många mil i förberedelseperioden. Drygt 60 sedan första december, trots att januari präglades av influensa. Många av milen har varit kvalitativa med fartlekar, korta och långa intervaller, backar och andra övningar för att kunna springa fortare. Vi hade också tränat på och pratat om att springa negativt, det vill säga snabbare andra halvan av loppet. Det visade sig att tack vare att jag tränat på att springa snabbare, så kändes det behagligt att springa ganska snabbt, med mina mått mätt. Halvmaran på 1.55.28. Vid tre mil i höjd med Eiffeltornet hade arrangörerna satt upp en skylt ”30 km Wall”, den tänker jag inte spring in i, tänkte jag.
rosapantern 