Lidingöloppet 2022: 5 (5)

Jag får väl berätta lite om min upplevelser under loppet åxå! Förberedelserna var inte bra, Lidingöloppet fanns inte på agendan i år, tills två veckor innan start! Tyvärr är bara ”leva på gamla meriter” bara båg! Träffade Lidingö Legender i sovsalen och kusin Elisabeth efter 35 år – positivt.

Gick ut mycket disciplinerat och höll nere tempot. Det gick fint i 19 kilometer – där kom den beryktade ”väggen”. -”Jag får gå förbi Grönsta gärde med den stora entusiastiska publiken, uppför backen och sedan bryta”. Publiken tjöt och jag gick och vinkade! På toppen av backen stod Eskil och Filippa och skrek!

Alfred hade inga problem att springa i i Grönsta backen, till skillnad för vissa andra!

-”Nu bryter jag”! Filippa följde mej en bit och övertalade mej att fortsätta. -”Var ett föredöme och tänk på de som står och väntar i mål”! Gick till Abborrbacken och fick där massage, under skrik! Gick lättare vidare och sprang från Karinbacken in i mål! Vilken pärs! 4.04.04!

Dagens Aktivitet: Vattenspring i bassäng, en timme!

 

Lidingöloppet 2019 3 av 4

forts från föregående … Sedan var det upp och ner ända till 25 kilometer där den beryktade Abborrbacken tog sin början. Vid foten stod en sponsor och delade ut druvsocker, bäst att ta en! Här hade även nya dryckesalternativ dykt upp vid vätskekontrollerna. Pepsi Cola och kaffe för att ge ny energi till trötta löparben. Abborrbacken var lång och tung men ändå inte så farligt som ryktet gav gällande. Detta var beviset på att vi var hyfsat tränade och att vi disponerat tempot bra. Vi passerade många i uppförsbackarna, även om vi gick, var vi betydligt raskare än omgivningen.

Yessss! foto Anders Larsson

Karin backen med två kvar var såklart jobbig men ”vittringen” av målet gav mental styrka. Sen var det bara 1500 meter skön nedförs löpning kvar. Vilken underbar känsla när jag hörde speakern genom skogen och när det öppnade upp sig i skogen och upploppet syntes. Sista utmaningen var att lägga på en spurt på skakiga ben och inte trilla. Det var lerigt och halt men det gick! Känslan när mållinjen passerades var obeskrivlig, var det inte en liten tår som kändes i ögat? forts följer …

Dagens Aktivitet: Löpning i vatten i 50 minuter och innebandy i en timme

 

Lidingöloppet i helgen

I helgen blir det världens största terränglopp! Det är roligt!

Dagens Aktivitet: SD på 50 minuter.

 

Lidingöloppet -14 1 (3)

Jag sprang bara 10 kilometer i år, mina förberedelser för 30 kilometer är för dåliga. Mile gick bra men att jag tränat för dåligt avslöjades på placeringen, runt 15!

Lewis Korir strax innan mål!

Däremot följde jag täten ganska intensivt på 30 kilometer. Det var bara kenyaner och etiopier för hela slanten, förste vite man var en finne! Även om dom är mycket vältränade så är Lidingöloppet en riktig utmaning. Sista fem kilometrarna med Abborrbacken och Karinbacken förändrade ordningen in i mål radikalt. Den etiopiske terränglandslagsmannen som lett klart hela vägen dit, fick vika ner sej och blev bara tvåa. Segrare blev istället de senaste tre årens segrare Lewis Korir, boendes i Finland! Han ska försöka komma tillbaka och vinna för femte gången nästa år. Japhet Kipkorir som jag servade lite gick från en 7-8:e plats till den fjärde. Det var nog Japhet och slutsegraren som sprang fortast sista fem, som alltid avgörs loppet i slutet.

Kranskullan fick krama alla killarna!

Dagens Aktivitet: 10 kilometer på cirka 46 minuter.

 

Tävling i Folkrepubliken Kina

Denna helgen blir det ingen tävling för mej. Istället ska jag skriva om ett äventyr som jag var med om för några år sedan. Jag flög till Beijing (Peking) i Kina för vidare flyg till Changchun i nordöstra delen av landet för att springa Lidingöloppet Kina.

Folkrepubliken Kina bild från internet.

40 000 anmälda?

Tävlingen var 30 kilometer som originalet i Sverige. Det fanns även en kortare distans på 10 km. Loppet ordnades för andra året, första året hade 40 000 kineser anmält sej. Nu det andra året var det 10-12 000 på startlinjen. Kineser springer inte, så jag kom långt fram i fältet, längst fram var kenyanen Japhet Kipkorir, som vunnit Lidingöloppet i Sverige.

Alla vilsna

Sedan började det roliga, eller tragiska! Vi sprang i en stor park och det fanns i princip ingen vägvisning. Alla sprang lite på känn! Såg man någon framför sej så genade man dit! Ingen sprang samma väg! Efter 12 kilometer sprang herrsegraren(?) ifatt damledaren (?)! Såg man ett större gäng försökte man hänga med eller springa ifrån! Insåg nästan omedelbart att detta var en omöjlig uppgift att lösa.  Arrangörerna påstod efteråt att banan var välskyltad med träpilar, dagen före tävlingen. Träpilar som den fattiga befolkningen hittade och använde som brasved för matlagning och för att hålla värmen på natten!

Abborrbacke?

När jag varit ute i en och halv timme kom jag till en jättebacke, mycket lägre och brantare än ”abborrbacken” på Lidingö! Samtidigt kom det en öppen buss med journalister och fotografer. De erbjöd skjuts men jag avböjde – i fem sekunder! Äh va f…., jag hoppar på, ingen har ju sprungit rätt bana eller distans ändå! Enda gången i mitt liv som jag fuskat i en löpartävling!

Det blev en prisutdelning men den var lika kaotisk den. Hörde att en kines som skulle sprungit 10 kilometer men bröt efter någon kilometer, fick tredjepris medaljen på 30 kilometer!

Har ingen aning om hur långt eller hur mycket fel jag sprang! Den tävlingen glömmer jag inte i första taget!