”Det ligger i människans DNA att upprepa gamla misstag, trots att vi borde veta bättre”Harlan Coben i boken Förevigt dömd.
Tyvärr stämmer det! För något år sedan läste jag att Länsstyrelsen skulle göra några markerade spår på Fjärås Bräcka. Med hänvisning till citatet ovan och gammal erfarenhet tog jag då kontakt med handläggaren på Länsstyrelsen och erbjöd min hjälp. Det var inte intressant!
Tydlig och klargörande info om hur långa spåren är!
Senare efter att spår markeringarna kommit upp gick vi vid Hallandsleden förbi Bräckan, där stötte vi på några tjejer från Länsstyrelsen som jobbade med utvärdering av markeringarna. Då sade jag sanningen om hur amatörmässigt och felaktigt uppsatta de var! Frågade bland annat var man kunde få reda på hur långa de olika färgmarkeringarna var? -”Det är en QR-kod vid Naturrum” blev svaret! Vi gick till Naturrum och fick där meddelandet! QR-koden är ur funktion!
Häromdagen var jag på Bräckan igen och möttes av detta:
Ja, det var ju en fantastiskt – dålig och oklar karta!Men den gjordes väl för dem som inte behövde en karta!
Tänk om människan gjorde något rätt från början!
Dagens Aktivitet: Vattenspring i en timme med intervaller!
Härom dagen var Susanne och jag ute och sprang vid Fjärås Bräcka. Då det blåste rejält så det blev skogen. Bort mot Hjälm via Hallandsleden. Jag känner tidigare till att där är en lång grusväg förbi Bröderna Johanssons grusgrop. Vi satsade på att gena genom skogen till nedersta delen av grusbacken. Det var så kallat ”obanat. obanat”, med mycket vatten och björnbärssnår. Branta klippor inte att förglömma.
Susanne är som vanligt oberörd! selfie
Då är det väldigt bra att ha Icebug med ståldubb och Sealskinz vattentäta strumpor. Det hade jag, inte Susanne. hon hade bara Icebug (men hon tål vad som helst). Med ståldubben halkar du aldrig! Det var branter, grästuvor i vatten, rötter, stenar och vattenfyllda stigar. Där man sätter foten där stannar foten (tills man förflyttar den).
Efter gående, hukande, krypande och hoppande kom vi till grusbacken ochSusanne försvann uppför. Hon var hygglig att vänta och då skickade jag henne på en extra sväng till nya trappan uppför Bräckan.
Li gravplats med Kung Frodes sten 1873, från sv.m.wikipedia.org
I dag sprang vi runt Fjärås Bräcka. Det är Kungsbacka Kommun nästa största turistattraktion, efter Tjolöholms slott. Det kan man förstå då det är en av få platser där man från samma plats ser både hav och insjö. Fjärås Bräckaär en mäktig israndsbildning som reser sej 60 meter över den halländska kustslätten. Bräckan är så hög att det är fina backar på båda sidor. Först sprang vi ner till Li gravfält från yngre järnålder (runt 400 e Kr) för att få lite uppförs backe tidigt i passet. Kung Frodes stenär idag 4,7 meter hög, har tydligen varit sju innan den ramlade omkull och restes igen!Det är gott om stigar i bokskogarna. Bort mot Dals säteri var vi och tittade till ”tomteskogen”.
Leta tomtar på bilden (bortse från personerna!) foto Christina Fardell
Vi avslutade med att springa upp och nedför båda sidorna på Bräckan. Trappan på 144 trappsteg blev det två gånger och rakt uppför totalt sex gånger. När tungorna hängde som slipsar var äventyrslöpningen till ända.
”Efter trapporna igår har jag mer träningsvärk än efter ett maratonlopp” Detta sms:ade Ingmar Loebefter veckans trappträning. Då har han ändå sprungit The Abbott World Marathon Majors!
Ingemar känner sej som en segrare efter två gånger? foto Göran Lindskog
Ja, trappträning är den absolut effektivaste löpträningen. Det är bra för muskulaturen, hjärtat och hjärnan. Dessutom är det en tidsbesparande träningsform. I onsdags sprang vi i trappan uppför Fjärås Bräcka, i cirka en halvtimme. Trappan är i trä och lite sliten så stegen är oregelbundna. Inte ens tio stycken upprepningar klarade vi av, i den 122 trappsteg långa trappan. Ja, en förmildrande omständighet var värmen, det var 28 grader den dagen. Bad i den annars iskalla Lygnern lockade mer!
De första stegen varje gång går bra, ja till och med de första 100. De sista tjugo stegen är däremot en pina. Mjölksyran ”sprutar ur öronen” och hjärtat försöker ”bryta sej ut ur kroppen”! Hjärna skriker ”ä lägg av nu”! Väl uppe står man dubbelvikt!
Igår bar en del av färden upp på Fjärås Bräcka – ett fantastiskt landskap att springa i med vacker natur och mjukt underlag. Men väl uppe på Bräckan uppstod en viss förvirring när ”guiden” berättade att vi sprang på en ”rullstensås” medan geologen i sällskapet för ett ögonblick mindes tillbaka till studietiden och bestämt hävdade att det var en ”ändmorän”.
Stenlagda innergårdar är värt att stanna för! Jag i mitten! foto Christina Fardell
Så här ligger det till: Fjärås Bräcka är en israndsbildning – en ändmorän. Den är en del av det som kallas Göteborgsmoränen som vidare ingår i något som kallas den mellansvenska israndszonen. Denna zon innehåller emellertid huvudsakligen isälvsavlagringar, dvs sten, grus och sand. Det innebär att ändmoränen inte är en ändmorän i vanlig bemärkelse då den egentligen inte består av den jordart som man inom geologin kallar för morän utan av isälvssediment. Materialet är det samma men formen på sten-, grus- och sandkornen skiljer sig åt. Isälvsavlagringar består av rundat material medan morän utgörs av sönderkrossade bitar av berg.
Gästkrönikör: Gunnel Göransson, Geolog och löpare från Kullavik.
Gårdagens Aktivitet: 123 minuters LSD och vattenlöpningsintroduktion.
Dagens Aktivitet: Två timmars cykling och M.D på 85 minuter
Det var ju konstigt att så många kollapsade på loppet, så det nämndes på riksnyheterna! Det har ju varit varmt och soligt i över två månader nu! Men löpare såväl som andra gör ju fel när det gäller mycket!
Träna det du vill bli bra på!
Det är nog den viktigaste sanning man ska tänka på som löpare! Vill du bli snabb – träna snabbhet! Vill du bli bra på att spurta – träna spurt! Vill du bli uthållig – träna uthållighet! Och vill du bli bra på att tåla värme – träna det!
Vill du bli bra på trappor (regelbunden backe) så träna på det!
Träna när det är som varmast på dagen! Handen på hjärtat när tänkte du att jag väntar med träningen till det blir svalare! Idag är det för varmt, jag väntar till i morgon! Jag dricker så mycket som möjligt så att jag ökar svettning så mycket som möjligt! Allt är feltänk!
Jag springer mitt på dagen – så naken som möjligt – så fort eller så länge jag kan (vilken som är din inriktning)! Rätt tänkt! Jag slänger kallt vatten över mej innan, under och efter loppet så att kroppen ”kyls ner”! Rätt tänkt!
Vi var åtta förväntansfulla löpare som hade samlats på Fjärås Bräcka, Naturrums parkering. Löprundan fick som alltid en introduktion av Lennart avseende målet med dagen och vad vi skulle uppnå. Dagens tur i det natursköna markerna runt Bräckan var att maximera D-vitamin upptaget. (Läs gärna blogginlägget med titel D-vitamin åxå på denna blogg). Vi sprang därför på solsidan av Bräckan, upp och ner i slänterna, samt korsande ett stort antal åkrar. Den sista åkern var plöjd och därför definierad som perfekt. Mjuk för våra fötter att landa i, extra vikt i form av vidhängande lera på skorna och inte möjligt med någon typ av effektivt frånskjut. Med andra ord perfekt!
Lämna snoret vid Fjärås Bygdegård! foto Björn Södahl
Förutom vikten av D-vitamin, så lärde vi oss vikten av en perfekt snor-rensning (?!), vilken med fördel kan genomföras, samtidigt som man springer. Det minskar risken för öroninflammation vid förkylning. Åter efter cirka 19 kilometer bullade Susanne upp en perfekt smakande fika. Tack solen för vårens första solbelysta löprunda!
Vi var ett gott gäng på tio personer som guidades genom det vackra landskapet av vår rutinerade ciceron, Lennart ”rosapantern” Hansson. Trots det gråmulna vädret blev det en färgstark upplevelse på temat ”vad jag finner i skog och sjö” med inslag av ”anekdoter” kring allt från bronsålders gravar till Rossared Herrgård och Finn Skantzes dödsbo. Rutten gick genom kuperad och stundtals svårforcerad terräng – kilometertiderna blev därefter – men det gav en allsidig träning som avrundades med trappintervall uppför Fjärås Bräcka. Efter 2,5 timmar hade gruppen ändå avverkat nästan 16 kilometer och vi sög tacksamt i oss av den härliga fikabuffé som Therese dukade upp i bakluckan.
Stort tack Lennart och hela gänget för en härlig löpupplevelse!
Gästkrönikör: Björn Södahl, Jaguar ägare från Kullavik.
rosapantern 