”Det ligger i människans DNA att upprepa gamla misstag, trots att vi borde veta bättre”Harlan Coben i boken Förevigt dömd.
Tyvärr stämmer det! För något år sedan läste jag att Länsstyrelsen skulle göra några markerade spår på Fjärås Bräcka. Med hänvisning till citatet ovan och gammal erfarenhet tog jag då kontakt med handläggaren på Länsstyrelsen och erbjöd min hjälp. Det var inte intressant!
Tydlig och klargörande info om hur långa spåren är!
Senare efter att spår markeringarna kommit upp gick vi vid Hallandsleden förbi Bräckan, där stötte vi på några tjejer från Länsstyrelsen som jobbade med utvärdering av markeringarna. Då sade jag sanningen om hur amatörmässigt och felaktigt uppsatta de var! Frågade bland annat var man kunde få reda på hur långa de olika färgmarkeringarna var? -”Det är en QR-kod vid Naturrum” blev svaret! Vi gick till Naturrum och fick där meddelandet! QR-koden är ur funktion!
Häromdagen var jag på Bräckan igen och möttes av detta:
Ja, det var ju en fantastiskt – dålig och oklar karta!Men den gjordes väl för dem som inte behövde en karta!
Tänk om människan gjorde något rätt från början!
Dagens Aktivitet: Vattenspring i en timme med intervaller!
Härom dagen var Susanne och jag ute och sprang vid Fjärås Bräcka. Då det blåste rejält så det blev skogen. Bort mot Hjälm via Hallandsleden. Jag känner tidigare till att där är en lång grusväg förbi Bröderna Johanssons grusgrop. Vi satsade på att gena genom skogen till nedersta delen av grusbacken. Det var så kallat ”obanat. obanat”, med mycket vatten och björnbärssnår. Branta klippor inte att förglömma.
Susanne är som vanligt oberörd! selfie
Då är det väldigt bra att ha Icebug med ståldubb och Sealskinz vattentäta strumpor. Det hade jag, inte Susanne. hon hade bara Icebug (men hon tål vad som helst). Med ståldubben halkar du aldrig! Det var branter, grästuvor i vatten, rötter, stenar och vattenfyllda stigar. Där man sätter foten där stannar foten (tills man förflyttar den).
Efter gående, hukande, krypande och hoppande kom vi till grusbacken ochSusanne försvann uppför. Hon var hygglig att vänta och då skickade jag henne på en extra sväng till nya trappan uppför Bräckan.
Ja, det gjorde vi några stycken igår. Startade i Stättared klockan 08.06 och kom fram till norra änden på Hallandsleden, genom Kungsbacka kommun vid 18-tiden. Fint väder nästan hela tiden med strålande sol till Fjärås Bräcka, sedan mulet och lite duggregn. Men det var ju mestadels genom skogen så det var vindstilla (det är det ju aldrig numera)! Håkan startade en timme och tjugo minuter efter oss, för att springa ifatt (annars var det för enkelt enligt honom)! Han kom inte ifatt förrän efter 28 kilometer, ganska medtagen. Han anklagade oss för att vi sprungit! Haha!
Vitsippor mellan alla gamla stenmurar!
Våren har inte kommit så långt på grund av kyla och torka men det vimlade av vitsippor längs hela vägen. Leden är inte helt lätt utan ganska kuperad. Våra ganska ”slitna” knä fick verkligen bekänna färg men det gick ganska bra.
Videung på en liggande stam!
Vid vindskyddet i Hjälm stod en naken karl och torkade sej. Han hade badat! Kompisarna i vindskyddet hade säkert gjort likaledes. Vi frågade på engelska (de var tyskar) hur långt de gått: -”Vi startade i Tyskland, i februari”! Vår prestation var plötsligt fjuttig!
Gårdagens aktivitet: 44 km, 66 000 steg, tio timmar.
Långpass är ibland bara en transport på flera timmar. Idag var det så! Första delen till Passavägen var det lätt men teknisk stig löpning längs Hallandsleden. Ja, förutom den långa backen upp till Stora Iglakärr, som trots namnet är en ganska stor sjö. Skog, skog så långt ögat når, uppskattades nog mest av Stockholmaren Jennifer som var med. Tyckte det var mentalt uppbyggligt.
Den stora nybyggda hästgården vågade vi inte springa in på, förra gången jag var där blev vi jagade av ägaren på en fyrhjuling!
Nu är vi fräscha igen efter bad i Stensjön!
För att få ihop tiden (över två timmar) sprang vi över Älvsåkersvägen på leden för den långa, långa backen. Tillbaka längs Asserdalsvägen som går konstant uppför i två kilometer. Längs vägen är det ”öppna landskap” med hästgård efter hästgård. Ja, så den ”italienska” villan åxå. Det var det mycket pustande och ”mentala” svackor här. Förbi det sedan länge nerbrända stallet i Asserdal och hela Ramsjödalsvägen fram till Hällingsjövägen och vidare till badplatsen i Hjälm var det lättlöpt grusväg. Tack Anderssom tog kön. Ja, några kände sej så starka att de sprang en omväg till badet ….
I söndags var jag med Malin och Susanne och sprang runt Stättareds Friluftsområde. Vi höll oss i huvudsak till Sjörundanoch Stättareds Rundan. Sjörundan har mitt märksystem så den hittar man lätt, både längd, färg & namn! Om man gissar sig till vad vit färg betyder på stolparna så betyder det Stättareds Rundan som är ca 7 km lång.
Vi parkerade vid Lillesjöstugan och sprang först fram till Djurparken där vi tittade på svenska original raser. Getter, får, kaniner, kor, hästar, svin, hönor och lite personal. Jag berättade lite om gårdens historia och vad som hände vid den stora branden 1875. Då en bakrusig torpare i Lyngslätt, som missat kyrkbesöket, lyckades rädda två oxar från lågorna. Därefter sprang vi ner till det lilla torpstället, där hans familj levt på en ko, ibland en häst och några tunnland mossjord. Han kände väl till Stättared då han 2-3 dagar i veckan gjorde dagsverken där.
Framför dagens Björkholm!
Sprang sedan Hallandsleden söderut till Björkholm, Von Döbelns gamla gård som Stättared köptes loss från 1868.
Med Håkan och Torsteni släptåg gick jag runt på Stättared igår. Tyvärr är det så att Stättared bara är ”känt” för att det är en djurgård för barn! Inget kan vara mera fel! Egendomen är helt unik för att den innehåller natur & kultur upplevelser av stora mått!
Igår inriktade vi oss på att följa Stättaredsrundan som bland annat visar upp torparruiner, bokskog, vandringsstigar, utsiktsplatser vid Stora Hornsjön, raststuga, pilotgraven, Glamstenen, Ädelfisket …. och lite djur. Sevärdheterna och upplevelserna i all ära men det mest uppskattade inslaget bland mina följeslagare, var utan tvekan, när det blev dags för ”gofika” med bulle och blåbärssoppa. Den intog vi vid rasstugan på Hallandsleden vid badplatsen.
Blåsippor
Blåsippan är både ovanlig och fridlyst. Men i sluttningarna upp mot Glamstenen var det gott om blåblommigt på marken. Blåsippan gillar lövskog och ganska torrt så man kan förstå att den trivdes på Stättared.
Gårdagens Aktivitet: Lång promenad i varierad terräng.
Lollo och jag hade bestämt att springa ihop och försöka hjälpa varann om det blev tungt. Starten i den nya kuperade terrängen gick lite fort för Lollo, så det var lite trögt för henne från start. Men vi sprang, fotade lite och tog det lugnt. Då gick det bra! Vid sjutton kilometer fick hon känning under knät på ena benet. Vi smorde in med Tigerbalsam och sedan gick det bra. Vi fick gå i några backar, det är många, för att återhämta oss. På ett ställe var det dessutom is i uppförsbacken, där åkte jag baklänges och var som ”Bambi”!
Vid Äskhults by såg Lollo oberörd ut!
I slutet var vi båda trötta i benen men inte i humöret! Vi sprang inte förbi Naturum och sedan tillbaka utan genade några hundra meter där. Vi var båda slitna men hade inga planer på att lägga oss på Li gravfält. Trots att Karl XV lär ha yttrat vid besöket där: – ”Här har ädelt blod flutit oss höves att ära det”!
Vi hade tur med vädret! Det var väl ungefär 20 personer som samlades i Stättared. Starten var annorlunda för att slutet av sträckan förändrats med en bom! Från elljusspåret bar det rakt in i skogen och det var trångt, stockar korsade och grenar i ansiktet. Brant ner i bokskogen och sedan över ett vattendrag innan vi hamnade på gamla sträckningen igen! Det var jobbigare och sämre sträckning än den gamla.
På ställen där inte vårsolen kommit till, var det frusen mark och fortfarande lite snö. På några ställen efter kraftledningsgatan var det lätt att springa lite fel. Om man ska byta riktning från den stig man följer, gäller det att markeringsstolparna sitter så att de tydligt syns. Det var väl lite si o så med det ibland.
Jo, här går Hallandsleden!
Efter 13-14 kilometer hade det varit en skogsmaskin ute och röjt, på leden! Där var det spårigt, kladdigt och blött. I övrigt var banan ovanligt bra. Tror aldrig jag varit så ren efter en löpning på Hallandsleden!
Dagens Aktivitet: Nästan fyra timmars löpning på backiga Hallandsleden.
Vy över Stora Hornsjön (St Horredssjön) från Hallandsleden vid Stättared!
På söndag ska det genomföras en provlöpning på Hallandsleden från Stättared till Fjärås, 30 kilometer. Egentligen är jag inte så intresserad av provlöpningar, det har blivit inflation i dem för att binda upp löpare! Men eftersom det vid denna tid inte inkräktar på andra tävlingar så tänkte jag prova på. Det är inte så lätt att få till så långa pass i naturen själv längre. Motivationen räcker inte till men här är det flera som deltar! Jag har med mej några jag känner och hoppas vi kan bli fler som springer ihop – det är ju ingen tävling utan en ”naturupplevelse”!
Altra testskor!
Det är blött, långt, kuperat men riktigt vackert på sina ställen. Då jag satt upp som målsättning att klara att springa hela UltraVasan 90 i år, är det en bra start på uthållighets resan! Var och skaffade en ny Altra sko Superior 2.0 igår, så den tänkte jag prova under svåra förhållanden på söndag!
Idag var det dags för första provlöpningen på Hallandsleden för året. Vi skulle springa från Stättared till Fjärås Sportcenter, en sträcka på trettio kilometer. Ja, det fanns även tio och tjugo kilometer visade det sej. Det är väldigt tidigt på året men denna vinter har ju inte varit någon vinter hos oss i Halland. Vinter eller ej men det är blött i skogen.
Mer ris på andra ställen! foto Susanne Svedberg
Idag var inte det som var problemet utan att någon röjt rejält på vissa delar av leden och lämnat ris och grenar där vi skulle springa. Det var så mycket på vissa ställen att det inte gick att springa överhuvudtaget! Hade jag ordnat provlöpningen hade jag gått banan först och sett till att det gick att springa! Ibland hade märkning av leden även försvunnit.
Väder och vind var perfekt för löpning, bara du klätt dej rätt! Det blåste en del men i skogen var det lä.