fortsättning från tidigare … Banan mellan tio och sexton bestod av härligt, lagom kuperad grusgång i skogen. När vi närmade oss Södergarn började backarna, väldigt vackert men upp och ner, brantare och brantare. Vi malde dock på i ett skönt tempo, fortfarande kände vi oss ganska pigga även om jag inte var oberörd längre.
Min kompis Anders som jag hade följe med! foto Christian
Vid sista backen upp mot de vackert belägna villorna på Jaktstigen, brände det ordentligt i benen. Utsikten var fantastisk så snabbt glömde jag tröttheten. I nedförs backarna mot Grönsta gärde och vid två mils passeringen kunde vi ”rulla” och vila lite. Ännu mer bullar och bananer gjorde att den mycket branta Grönsta backen kunde kämpas ner relativt lätt, här valde vi att gå i de brantaste partierna. ”Sista milen är fruktansvärd” hade coach Lennart och de andra rutinerade löparna i gympahallen, där vi bodde natten innan, skrämt oss med. Bäst att inte inleda den med att ”gå i väggen” genom att springa uppför med andra ord. Den var riktigt brant så det kändes absolut som rätt taktik. Väl uppe kom såklart belöningen med en nedförs backe. Nya möjligheter att ”rulla” och låta musklerna användas på ett annorlunda sätt, nästan stretching känsla när man släpper på ordentligt. forts följer …
Dagens Aktivitet: Långa backintervaller i 90 minuter
rosapantern 