Söndag morgon, samling vid Pixbo tennisklubb för ett par timmars äventyrslöpning. Denna gången bar det efter en tur runt Vällsjön av via Lahallsvägen mot Finnsjön, som vi nästan rundade helt.
Denna gången hade vi inte tid att fika i Finnsjöstugan! foto Malin Stål
Fantastiskt fina löp leder runt sjön. Finnsjöstugan är öppet för fika på söndagar. Där är det fint! Två timmar senare belönades vi med salta kex och skumtomtar. Bättre blir det inte!
Finnsjön runt!
Som ni ser vid 9-10 kilometers markeringarna på kartan sprang vi fram och tillbaka på samma stig. Det berodde på att ”en ung och oerfaren löpare” sprang med ”hörselskydd” f`låt musik i öronen. Plötsligt var han bara borta. När man springer i grupp ska man njuta av omgivningen och sällskapet. Det är en annan sak när man springer själv men inte ens då är det att rekommendera. Man måste hela tiden ”lyssna på kroppen”, för att utvecklas som löpare!
Jag lockade med marmeladkulor på högsta punkten! foto Ingemar Loeb
Sedan fick vi se en fin gammal gård med innergård av stenar. Vidare gick turen till ett björnbo (?). Man ser bara benen på björnen på föregående bild. Tur var nog det …. Över stock och sten bar det av mot högsta berget (?) i Vallda, upp upp upp. Sicken utsikt. Vi såg Vallda, Onsala, Särö och mycket hav. På slutet fick vi se en grupp hus som såg ut att höra hemma i Norge. Väldigt pittoreskt!
Timmerhusen på Timmerbyvägen! foto Ingemar Loeb
Inte nog med all denna fina guidning … när vi var framme bjöds vi på Lennarts varma, goa blåbärssoppa och Malins hembakade saffransbullar, med extra mycket riktigt smör. Jag har ätit måååånga lussekatter men dessa slog dem med hästlängder.
Jag tackar ödmjukast för denna söndagsförmiddag och hoppas kunna deltaga fler gånger. Det gav mersmak!
Idag är det en debutant som skriver … Mitt namn är Joel Stål och är son till Malin Stål, som sprungit med Pantern i många år. Mamma har under ett halvårs tid försökt övertala mej att hänga med men jag har alltid tvekat. Men idag till slut efter många om och men hängde jag med, detta är inget jag ångrar. Hur kul som helst och en fantastisk miljö att springa i. Detta kommer jag absolut fortsätta med. Men nog om mig.
John Bauer skogen och jag (i mitten längst bak) bekantar oss! foto Björn Södahl
Vad som stod på programmet idag var äventyrslöpning i Hällesåker, ja det var äventyrslöpning med en feeling av John Bauer. Det fanns gott om leriga partier som tyvärr var uppkörda av skogsmaskiner. Men vad gör lite lera – inte tillräckligt stort motstånd för att stoppa oss. Namnet på sjön som vi sprang runt upprepades ett antal gånger och det var Nordsjön. Då och då pratade Pantern lite om Hällesåkershistoria tillsammans med Danmark. Äventyrslöpning med inslag av lite ”bilder” här och där och små lektioner i historia. Det kanske viktigaste är ett otroligt härligt gäng, får sammanfatta den drygt 19 kilometer långa löprundan.
Förra veckan blev jag jagad av Boergetter! foto Malin Stål
Sista tentan äntligen skriven! Men känslan av ledighet har knappt infunnit sig ännu, man går liksom fortfarande på högvarv. Men istället för C-programmering och knepig sensor fusion fylls schemat med cykling och upplevelselöpning, härligt.
Gårdagens pass utgick från Lerkils badplats, passande med tanke på vädret, strålande solsken och närmare 30 grader. Vi var sex stycken som samlats för att få släppa lös ”myrorna” i benen.
”Man ska alltid minnas något värre, då blir det lättare på tävling” Vi alla kan nog köpa det men Lennart är nog ändå mästaren på att hitta tillämpningar. Dagens variant var att springa med så mycket ”exponerad hud” som möjligt. Att låta solen steka direkt på kroppen ska tydligen göra träningen jobbigare, ”effektivare”! Bra tänkte jag, då kan jag jobba på brännan!
Vi springer söderut och når snart vårt första vattenhinder, en vik. Ja, det ska inte vara så krångligt, vi springer i vattnet. Med denna soliga vår är redan vattnet rejält uppvärmt (cirka 20 grader) så det svalkar lite lagom. fort följer
Swimrun har tydligen Lennart hållit på med i över 25 år! foto Björn Södahl
November och December är mörka månader. Om man jobbar dagtid så är det mörkt när man går till jobbet – mörkt när man vänder hem. Då kan det vara svårt att motivera träning i naturen (som är det bästa). Då gäller det att utnyttja helgerna när det är ljusare. Som tur sammanfaller mörkret med återhämtnings perioden. Afrikanerna vilar helt men jag tycker att man bör springa eller göra någon annan fysisk aktivitet några gånger i veckan. Vilar man helt så krävs det mer tid för att först komma till den nivå man lämnat. Under den tiden får man dessutom mer träningsvärk då kroppen är helt ovan vid belastning.
Att hålla kvar vid ett långpass i veckan på mjukt underlag är förträffligt. Idag var vi ute i två timmar men det var nästan uteslutande grus -väg och -stig. Det hade varit ändå bättre med obanad terräng.
Dagens Aktivitet: 121 minuters långpass runt Fjärås Bräcka.
som ligger Sjuhäradsbygden, Borås. I helgen var vi och sprang på Hyssnaleden. Vi träffades i Hyssna gamla kyrka. Sedan var leden markerad med gula prickar på stolpar, träd och soptunnor? Det var inga problem att hitta trots att vi sprang, istället för att gå. På många ställen var det fint med bokskog, kulturlandskap och utsiktsplatser. Speciellt utsiktsplatsen över Stora Hålsjön var imponerande med bord, grillplats och ved! Stigarna var bra och torra för det mesta. Informationsskyltar med namn och uppmaningar att gå till olika platser i anslutning till leden var utmärkt! Tyvärr var det lite för långa och branta backar, vi klarade inte att springa hela tiden.
Förbättringar
Bättre informationsskyltar på plats för att hitta till leden. Skyltat så man kan hitta i båda riktningarna och några skyltade ”genvägar” så man inte behöver gå, springa 40 km eller fram och tillbaka hela tiden. Detta speciellt för de som aldrig varit på leden förr och som inte bor i området. Mina ”märkaspår” markeringar hade lyft leden betydligt!
Malin, Susanne och sliten bloggare, på högst punkten? foto Viola
Det börjar frysa till i marken.Det är bra för då kan man springa överallt. Tyvärr låter många bönder bli att ta in olika typer av stängsel. Annars så! Det är lite för tidigt med frusna vattendrag, även små. Igår skulle vi passerat några diken torrskodda men det gick inte. Så länge man bara springer på, så spelar lite blöta fötter ingenting. Att stanna till däremot!
Susanne, Malin och Viola framför Grottan!
Igår utgick vi från Fjärås Naturrum och sprang på åkrar till Myra. Vidare till Grottan, ett garage under mark med gräs på taket, lite fräckt! Vidare till Silfverschiölds personliga begravningsplats på Forsgårdens golfbana. Därifrån sprang vi förbi Gåsevadholms slottvid Rolfsån. Försökte att följa längs Rolfsåns ena sida men det var oländig terräng så vi fick gena över Myratillbaka till Bräckan. Då vädret var perfekt för löpning, någon minus, så var det även perfekt för promenader. Det märktes på Bräckan.
Vi sov 4-500 meter från start. Vi behövde alltså inte gå upp så tidigt för att komma till starten strax innan 05.00. Vi ställde därför väckarklockan kvart över fyra. Någon frukost var inte nödvändig, det serverades längs hela vägen. Vi kom in i startfållan, 20 sekunder innan startskottet!
När en löpartävling anordnas anser jag att det betyder att man ska springa hela vägen och så fort som möjligt! Annars är man inte förberedd på utmaningen! Femtio meter efter startlinjen börjar backen, backen som är tre kilometer lång. De flesta börjar med att gå (?)! Det tycker jag är pinsamt – och dåligt förberett!
Torvald (värd), Susanne och Malin innan Ultravasan!
Jag tänkte verkligen springa! Det gick långsamt i backen men det var löpning hela tiden. Trots långsamheten sprang jag om ”löpare” hela tiden. Bland annat en gående Birger Fält som vunnit ”Kvitt eller dubbelt” i TV 1986. Han kunde allt och lite till om Vasaloppet! Birger hjälpte mej med tidsangivelser när jag vann Skara Marathon, 1997!
I söndags var jag med Malin och Susanne och sprang runt Stättareds Friluftsområde. Vi höll oss i huvudsak till Sjörundanoch Stättareds Rundan. Sjörundan har mitt märksystem så den hittar man lätt, både längd, färg & namn! Om man gissar sig till vad vit färg betyder på stolparna så betyder det Stättareds Rundan som är ca 7 km lång.
Vi parkerade vid Lillesjöstugan och sprang först fram till Djurparken där vi tittade på svenska original raser. Getter, får, kaniner, kor, hästar, svin, hönor och lite personal. Jag berättade lite om gårdens historia och vad som hände vid den stora branden 1875. Då en bakrusig torpare i Lyngslätt, som missat kyrkbesöket, lyckades rädda två oxar från lågorna. Därefter sprang vi ner till det lilla torpstället, där hans familj levt på en ko, ibland en häst och några tunnland mossjord. Han kände väl till Stättared då han 2-3 dagar i veckan gjorde dagsverken där.
Framför dagens Björkholm!
Sprang sedan Hallandsleden söderut till Björkholm, Von Döbelns gamla gård som Stättared köptes loss från 1868.
Idag har vi varit ute och sprungit en sväng i Sandsjöbacka. Vädret var perfekt och underlaget var torrt för årstiden. Det har inte regnat på länge men i natt kom det lite, mer i reservatet verkade det. Jag har sprungit i Sandsjöbacka i många, många år och vid olika tidpunkter på dygnet, Aldrig någonsin har jag träffat på så många som har vandrat, cyklat och fikat som idag. Det verkar som att det blivit inne att vistas i skog och mark igen! Verkligen på tiden, jag har alltid undrat varför det varit så folktomt där?
Fin löpardag idag!
Inte bara många människor utan även väldigt många kor och kalvar. Trots att de är ganska vana vid människor är de ändå ganska skygga. De vill inte bli klappade utan hoppar då åt sidan. Man behöver absolut inte var rädd för dom! På de flesta ställen är spångarna som är utlagda i utmärkt skick men vid Sandsjön från Långås hållet saknades det nät. Gamla, slitna, uppruttna blev spångarna här farliga ”rutschkanor”! Borde åtgärdas omedelbart!
Dagens Aktivitet: Två timmars avslappnande löprunda.
träning i naturen (som är det bästa). Då gäller det att utnyttja helgerna när det är ljusare. Som tur sammanfaller mörkret med återhämtnings perioden. Afrikanerna vilar helt men jag tycker att man bör springa eller göra någon annan fysisk aktivitet några gånger i veckan. Vilar man helt så krävs det mer tid för att först komma till den nivå man lämnat. Under den tiden får man dessutom mer träningsvärk då kroppen är helt ovan vid belastning.
Igår utgick vi från Fjärås Naturrum och sprang på åkrar till Myra. Vidare till Grottan, ett garage under mark med gräs på taket, lite fräckt! Vidare till Silfverschiölds personliga begravningsplats på Forsgårdens golfbana. Därifrån sprang vi förbi Gåsevadholms slott vid Rolfsån. Försökte att följa längs Rolfsåns ena sida men det var oländig terräng så vi fick gena över Myra tillbaka till Bräckan. Då vädret var perfekt för löpning, någon minus, så var det även perfekt för promenader. Det märktes på Bräckan.![IMG_6709[1]](https://panternrunning.files.wordpress.com/2016/08/img_67091.jpg)
![IMG_6384[1]](https://panternrunning.files.wordpress.com/2016/04/img_63841.jpg)
rosapantern 