Igår sprang jag finalen i Trailrunnig Tour 2022. Det gick inge bra! Dels var jag inte i final och inte heller sprang jag finalbanan men …
Strandnära i Åhus, nja snarare Friseboda!
Det är alltså frågan om terränglöpning i Sverige! I Åhus är det snarare sandlöpning! Jag sprang banan som var 11 kilometer och det var sandstrand, sandstig, sandväg och sandmosse! Kul men krävande för alla deltagare men det är ju så vi vill ha det! Det blåste kraftigt när vi sprang de cirka 2 kilometrarna på stranden men i skogen var det lä. Det mesta är platt men med mjukt underlag blir det ändå påfrestande för lungor och hjärta. Jag sprang riktigt bra och höll ihop det bra! Tycker om underlaget!
Trevlig medalj men jag har tillräckligt många innan!
Banan och arrangemanget var utmärkt men att inte ha omklädning och dusch i anslutning vid blåst och nollgradigt i december! Det går fint att springa men att stå och frysa efteråt är inte bra. Då blir du extra mottaglig för förkylning!
Sveriges bästa ”trial”löpare; Oscar Claesson och Karin Spjuth!
Sista loppet för säsongen och ett av de bästa! Finalloppet går i Delsjöområdet, ett Mecca för löpare och promenerande. Större delen av loppen går på grusvägar/stigar då området är stort och välhållet. Det finns även rent obanat men då får man experimentera sej fram och det gör inte Finalloppet. Jag sprang inte i år för att jag klättrat i ett träd när jag skulle beskära det. Det var lite långt mellan grenarna när jag skulle ner så jag sträckte ljumsken. Men det är minst lika roligt att inte tävla utan bara gå ikring och hälsa och prata med alla som är med i ”löparcirkusen”!
Här har starten gått på långa banan, 19 km och huvuddistans!
Som vanligt var det välarrangerat med många klasser och distanser. Det arrangerades för 55 (!) gången och jag fick en pratstund med en av två som varit med alla år, Richardsson (78 år). Det är med andra ord ett lokalt lopp och deltagandet är därefter. Knappt 1500 startande i år. Det borde varit många, många fler, friskvård som det är!
De främsta på långa banan, förutom trean som dom glömde, för han var över 35 år!
För att en tävling ska få godkänt måste absolut tre saker uppfyllas: Rätt tid, Rätt distans och Rätt placering. Det är ”basic” och om någon av de tre sakerna inte uppfylls borde anmälningsavgiften återlämnas! John Bauer Trail Run uppfyllde det med råge och allt annat som gör en tävling bra. Men det bästa var att de försökte att ge ett ”mervärde” till deltagarna i förhållande till andra tävlingar nämligen: Pastabuffé efteråt och en tävling i tävlingen om bästa målgång! Mycket bra initiativ. Matmor Sara bör ha en särskild applåd och 50-åriga Karin Spjuth som blev tvåa på långa banan och hjulade över mållinjen åxå! Vad räcker då min transport av ett litet okänt barn över mållinjen.
Före detta Dalasjö IK Framåt fanns åxå representerad! Trots detta vann jag inte!
Oscar Claesson är inte bara segrare, Sveriges bästa traillöpare utan dessutom en alldeles förträfflig tävlingschef. Får inte heller glömma hela övriga ”klanen” Claesson. John Bauer Trail Run hos IKHP kommer att bli en permanent tävlingshelg i framtiden för min del!
Detta får ni inte missa till helgen!IK Hakarpspojkarna har Sveriges bästa trail löpare! Laget leder Trail touren och Oscar Claesson och Karin Spjuth leder individuellt! Här har ni chansen att träffa Sveriges bästa traillöpare! Jag ska dit och äta pasta buffé som ingår i anmälningsavgiften om man meddelar det!
Det är roligt att berömma! Då blir det IFK Göteborg Orientering, fotbollen gläder inte någon. Allt var perfekt på Skatår Ryggar; parkering, banmarkering, funktionärer, lokaler, platsen, resultatservice och till och med vädret! Banan är som väntat, då jag sprungit på varje stig där tidigare, backig, tekniskt svår och fördj…..! Men alla visste vad de gav sej in på utom möjligen Benjamin som gick upp för Brudarmossen! Ja, numera är det ju en backe sedan ”mossen” fyllts ut med sopor. Banmarkering var otroligt bra! Hälsa alla de som varit inblandade i den!
Undan här kommer jag! Segrare Oscar Claesson fick begära ur spår!
Snacka om framfotslöpning på Karin!
På långa (5 fem ryggar) banan fick Oscar låna ett på Topo skor av mej. Det hämmade inte honom nämnvärt utan han vann i stor stil! Även Karin Spjuth från samma klubb vann i utklassnings stil. Speakern var förvånad av att hon vann så lätt trots medelålder och padel träning som huvudsaklig träning! Men det vet ju alla (!) att alternativ träning är väldigt viktig!
Äntligen efter flera års bortavaro hamnade jag i Eksjö igen! Det tråkiga var att vädret inte var så bra för -publiken. Kallt, blåsigt och lite duggregn men det brydde sej inte publiken om! När ”pantern” närmade sej blev det ett öronbedövande jubel! Får tacka för det, jag är tydligen inte bortglömd! Vad jag däremot glömt bort själv, är hur man springer något sånär fort! Av 136 startande på 10K så blev jag 118, skvallrar inte om någon högre fart!
fv Arvid, gammal man, Benjamin, Emil och Alfred! foto mamma Claesson
Åkte dit med en massa av bröderna Claesson, den bäste Oscar hade nåt skit i halsen, så där blev det ingen start! De övriga Benjamin (7:a), Arvid (9:a) och minstingen Alfred (42:a) skötte sej med äran. Alla klartunder ”löpar” gränsen 40 minuter (puh)! Gamla damerna (ujuj) Jenny och Madeleine blev etta respektive två på damsidan! Där märks åldern minsann inte!
Som vanligt ett toppen arrangemang, väl värt ett besök! Fredag kväll gör helgen längre! Pandemin har förstört mycket för oss löpare men vi ger inte upp så lätt!
Dagens Aktivitet: Mycket skosnack hos Fotriktigt i Borås!
Jag bad vinnaren Oscar Claesson att skriva lite om upplevelsen!
Sylvesterloppet var något nytt och då tävlingssuget inte kunde mättas av skumtomtar och chokladpraliner under julen, bestämde Benjamin och jag på tävlingsdagens morgon att ta en roadtrip till Göteborg. Sitter i skrivande stund på en lite groppih väg ii en lite sröörih bil. Får skriva lite impiulser när väven jämnar ut sig. Lite så upplevde jag även loppet.
Körde på i starten!
Kändes bra i starten – så körde på, blev lite trött och släppte fram mina konkurrenter, tog rygg och laddade upp batterierna, för att kunna springa på lite hårdare igen. Vi blev en trio där Jonatan Fridolfsson och Gabriel Steffensen gjorde mig sällskap. Jonatan som dragits med lite julförkylning släppte en liten lucka efter halva loppet. Men han fanns inte långt bakom och påminde om att vi inte kunde slå av på farten, för att hålla undan in i mål. Med cirka 3 kilometer kvar började vi komma ikapp flera löpare som kämpade tappert på sitt första varv. Lyckades hitta en liten lucka mellan två löpare i en av kurvorna, som gav mig ett litet försprång till Gabriel och extra energi! Energin började därefter försvinna men många hejarop från löpare som passerades och publik, kunde ändå löpsteget hållas i rullning. Gick efter 2 tuffa kilometer in på ett långt upplopp med några meter tillgodo. Kunde passera mållinjen som vinnare och känna att jag gjort det jag kunnat för dagen.
Segerintervju efteråt- kul i jul!
Och till alla er som jag passerade idag, som glatt hejade och peppade mig. Stort tack och hoppas vi ses på löpartävlingar 2022!
Jag måste skriva lite om bröderna Claesson från Taberg utanför Jönköping. De är sju bröder – fem ställde upp i Blodomloppet. De fick placeringarna 1. Oscar 2. Benjamin 3. Arvid 5. Gabriel och 8. Alfred (5 km)! Det har väl inte hänt sedan bröderna Fåglums tid!
f.v. 2:a, 3:a, 5:a och 1:a foto mamma Claesson
Oscar tog det lite lugnt då han haft ett tufft tävlingsprogram, tid 32.12. Benjamin hade åxå 32 minuter, Arvid 33 och Gabriel 35. De imponerade så att Radio Jönköping åkte hem till dom dagen efter för en (flera) intervjuer. Lilleman Alfred, 14 år hade 19 minuter på 5 kilometern. Men han var övertygad att han snart skulle springa ifrån storebröderna. Varifrån talangen kommit hade de ingen aning om, inga löpande föräldrar i alla fall!
I förrgår fick jag äntligen göra tävlingspremiär för året! Premiär men tävlings tempo kan man inte beskylla mej för att hålla!
Det blev hastigt och lustigt det där! Såg i tv-programmet att Victoriadagen skulle firas på Öland och Nils van de Poel skulle få pris. Det var bara att gå in på datorn och upptäcka att ett ”fysiskt” lopp skulle gå dagen efter, som det alltid brukar göra. Det skulle släppas iväg 900 personer klockan 19 och det fanns platser kvar!
Gött att äntligen få bära en sån här!
Kontaktade Christian och Oscar för att få sällskap, det ligger trots allt på Sveriges ”baksida”! Oscar var på utan någon betänketid, Christian föredrog släkten (vilken miss)!
Det blev cirka 400 som sprang i väg och rundade Borgholm i vanlig ordning. Publiken hade inte missat att det var lopp! Fantastiskt många och fantastiskt högljudda när täten och jag långt om länge dök upp! Jag vet för Oscar låg i täten hela vägen och kom först över mållinjen! ”Någon” timme (loppet är 9 km) efteråt kom jag fram! Hälsade dessutom på Göran ochAnneli– det var kuligast!
rosapantern 