På 1990-talet körde jag många långpass i Delsjöområdet med Solvikingarna och hamnade ofta runt Kåsjön. Runt hela sjön var det fina stigar men på den västra sidan var det inget spårsystem. Där blev det ofta till att plumsa i vattenbrynet.
Inför start var jag taggad! foto Peder Browall
Nu var första delen dragen norr om Kåsjön, kors och tvärs för att få ihop distansen, 21 kilometer. Det betydde att det var mycket obanat och parallella spår. Jag ligger numera bland de sämsta, speciellt när det är terräng, äldre får svårare med balansen. Det var med andra ord ett pärlband med löpare framför, så det var bara att följa efter. Plötsligt mötte jag Susanne som sa att det saknades markeringar! Vi hade några till framför oss som upptäckt samma. Jag har ingen aning om hur länge det varit så, då jag bara följde efter. Vi sprang vidare framåt, bara några hundra meter och där var markeringarna igen. Vi sprang vidare på den märkta stigen.
Sylvesterloppet i Göteborg genomfördes i perfekt löparväder, några plusgrader och duggregn. 1464 startande och lika många i mål, perfekta löp förhållande som sagt. På damsidan segrade Lotta Fougberg, nu när hon ska börja springa längre sträckor. Strax efter henne kom det en afrikanska som övervintrar här. De var helt överlägsna, på cirka 33 minuter.
På herrsidan var det åxå ”importer” som dominerade resultatlistan, två Malmöiter! Jonas Leandersson och Staffan Ek bland medaljörerna. Mikael Ekvall sprängde sej in emellan med Musse som fyra. Vad jag hör nu i efterhand sprang täten tydligen fel precis innan mål!
Täten efter 5-600 meter, Karl Wilenius spänner bågen, bredvid Musse!
Någon publiksuccé är ju knappast loppet, som av många resenärer upplevs som ”i vägen”. Jag försökte att heja så gått det gick på alla. När det är många man känner så hinner man inte komma på namnen i all hast – tyvärr! Många frågade varför jag inte sprang? Jag tycker jag är värd en fri startplats för allt jag gjort för loppet och för Solvikingarna. Det tyckte inte arrangörerna!
Jag har slutat att träna i Pantern Running Club. Jag startade upp föreningen för många år sedan efter att slutat som tränare i Solvikingarna. Från att varit tre medlemmar från start ökade antalet till nästan hundra. Under den tiden tränade jag klubben tre gånger i veckan. Jag flyttade längre ifrån Lindome och tyckte det blev för mycket resor. När jag drog ner på antalet träningar i veckan, samtidigt som styrelsen byttes ut, minskade medlemsantalet till ungefär hälften.
ö Skinsåsvägen 12
Då styrelsen ambitionsnivå är lägre än min egen så har jag nu valt att stiga av. Klubben kommer att bestå, med samma antal träningar i veckan men så småningom under ett annat namn. De aktiva i klubben kommer själva att dela på träningarna. De som är intresserade kan även fortsättningsvis gå dit på tisdagar, torsdagar och söndagar för att springa.
Jag själv fortsätter att träna på måndagar klockan 18.00 från Kungsbacka torg. Dessutom blir det många träningar som utgår från mitt hem i Lerkil, som alla är välkomna till!
Med stigande ålder blir du naturligt långsammare. Genom ovetenskapliga undersökningar verkar det vara en gräns runt 55 år. Då är det naturligt att det är jobbigt att springa fort. Innan dess går det utmärkt att förbättra sej! Trots det vimlar det av yngre långsamma löpare som inte försöker förbättra sej utan istället väljer bekvämlighets träning och tävling.
Maratonsamlare! frän KG Nyströms hemssida.
En gång kom det in en norrman, nej svensk som bodde i Norge, i Högsbos omklädningsrum. Det var i april månad och han skröt om att han redan sprungit sex maraton det året. Alla som var i omklädningsrummet blev mäkta imponerade. Jag tränade Solvikingarnaoch Högsbo AIKsamtidigt på torsdagar då. Några kom och berättade om storlöparen som skulle vara med på träningen. Vi gav oss iväg i normal hastighet och när vi sprungit 200 meter så var han 50 meter efter. Hela den träningen fick vi vända och hämta upp honom, så han inte skulle komma bort!.
Efter det var ingen imponerad av ”löpare” som samlar maratonlopp, i vilken låg hastighet som helst.
Dagens Aktivitet: En halvtimmes löpning i varierat tempo.
Mikael Broms var med på varenda träning ett tag i Solvikingarna, när jag var tränare där. Han förbättrade sej ständigt, hans stående kommentar på träningarna var: – ”Här kan vi inte stå, nu får vi springa!” Han var en injektion på alla träningarna, en sådan som alla tränare önskar sej. Plötsligt var han borta flera månader och alla undrade vart han tagit vägen. Någon hade hört att han var skadad!
Mikael avspänd bland favoriterna inför start!
Efter några veckor träffade jag Mikael av en slump. Han hade problem med ischias och hade inte fått någon hjälp av läkaren han besökt. -”Är det det bara ischias?” frågade jag! Då är det bara stretcha eller töja ut ischiasnerven! Se bild i blogginlägget: Stretching eller töjning. Efter några dagar var han tillbaka på träningarna!
Gustav på jobbet hade hög sjukfrånvaro, kom inte ur sängen, flera dar i veckan. Fick lära honom samma stretchingövning, vi satt på ett papper på industrigolvet. Sedan kom han varenda dag i veckan!
Nästa vecka ska jag springa St Olavsloppet mellan Trondheim och Östersund, 35 mil. Det är en stafett med 51 olika sträckor och valfritt antal löpare i laget. För artonde (??) gången är jag lagledare i loppet. Jag har ett litet lag (Kung Sture) men skulle behöva någon löpartjej till. Bussen går från Göteborg upp till Trondheim på måndag 22 juni och vi är borta till söndag kväll, 28 juni. Har du möjlighet till ledighet och gillar att busa och springa är du välkommen att höra av dej. Vi är loppets showgäng med kultstatus!
Det här var roligt! Underlaget var utmärkt hela vägen, blött men väldigt lite is, inga pölar direkt. Men det som var allra roligast var ju allt stöd Julia och jag fick längs vägen. Det var både sådana som man kände sedan tidigare och massor av okända som hejade och applåderade längs vägen. De allra flesta flaggvakter känner jag igen och om de är nya i Solvikingarna har de hört talas om mej. Lite trångt var det i starten men löparna splittrades snabbt upp så det var gott om plats. Jag behövde ju lite extra plats för att kunna jaga ifatt Julia och klubba ner henne! Mina ”öh” ”öh” lockade inte särskilt. Nåt värmande måste jag ju till min grotta!
Öh, öh vacker kvinna! Foto Camilla Kärrdin.
Precis innan målgång så blev Julias motstånd mej övermäktigt, så hon kom över klubban! Det kan jag säga, det var inget kul upplopp, blev jagad hela vägen över mållinjen! Vad ska kvinnokraft vara bra för?
Jag jobbade under många år med Sylvesterloppet när jag tränade Solvikingarna. Jag är pedant när det gäller tävlingar för att jag vill att de tävlande ska få en rättvis och trevlig upplevelse. De flesta i tävlingsledningenhade svårt för mej för att jag inte ville göra några kompromisser. Då blev det så att antalet tävlande ökade år från år åxå. Tre grejer som jag jobbade hårt för var att det bara skulle vara en distans, annars blir det aldrig någon status i tävlingen. Få tiden för starten så tidigt som möjligt, nu är det klockan 12.00! Eftersom tävlingen är mitt i vintern, inte tävlingssäsong, så ville jag att det skulle vara lite roliga inslag. Jag fick dit Leif ”Loket” Olsson, Göran Johansson, Göteborgs Luciaoch Maskerad.
Så här kommer det inte att se ut i år! Västerbottens Kuriren.
Efter att jag slutade i tävlingsledningen har alla de inslagen försvunnit, tragiskt! Men i år ska tydligen Maskeraden komma tillbaka. Bara de nu har en bra domare, så att rätt vinnare utses. Det var nog därför Maskeradenförsvann senast. I år är jag med!
De flesta tycks tycka att det är häftigt att springa långt! Det tycker verkligen inte jag! Att springa långt medför bekvämlighetstempo och sämre och sämre löpteknik. Sämre och sämre löpteknik betyder tyvärr bara att löparen springer längre och längre, för att kompensera den dåliga tekniken.
Spring fort! Falkenbergs Stadslopp tvingar ihop alla över startlinjen!?
En gång när jag tränade Solvikingarna och Högsbo AIKihop, kom det en skrytsam maratonlöpare till träningen. Det var i april månad och det var en svensk som bodde i Norge, som redan sprungit sex maraton lopp det året. Han skröt i Högsbos omklädningsrum hela tiden innan träningen om detta. Alla blev djupt imponerade av denne ”fantastiske” maratonlöpare. Själva träningen började och vi sprang i väg i makligt tempo. Efter att sprungit 500 meter så var denne ”fantastiske maratonlöpare” redan 200 meter efter. Hela passet gick sedan åt till att vända upp så vi fick med den skrytsamme maratonlöparen. Han genomförde många maratonlopp men han kunde inte springa. Stora delar av loppen gick han! Efter träningen var det ingen som var imponerad!
Jag hade med mej en hel buss med tävlande från Solvikingarna, något år till Väckelsångsloppet söder om Växjö Vi skulle springa 22 kilometer, vad jag kommer ihåg. Det blev riktigt varmt på tävlingsdagen och ingen vind. Alla som sprang hade problem, även MagnusAndersson, Solvikingarnas starke man. Magnus var min hjälptränare i många år och var verkligen en superkille men ingen stjärnlöpare. När Magnuskommit 15-16 kilometer var han så trött att han funderade på att börja gå!?
Stenmur som stenmur!
Just då längs med banan gick en stenmur och Magnus började tänka på hur den byggts genom att bända, lyfta, släpa och baxa upp stenarna från jorden.Vilket oerhört jobbigt och tålamodskrävande jobb att få bort alla stenarna från åkrarna. -”Å här springer jag i lite varm”, tänkte Magnus. Det är ju inget mot slitet att rensa åkrarna. På det viset fick Magnus nya krafter och tog sej springandes hela vägen in i mål! På en bra tid dessutom!
rosapantern 