Härom dagen var Susanne och jag ute och sprang vid Fjärås Bräcka. Då det blåste rejält så det blev skogen. Bort mot Hjälm via Hallandsleden. Jag känner tidigare till att där är en lång grusväg förbi Bröderna Johanssons grusgrop. Vi satsade på att gena genom skogen till nedersta delen av grusbacken. Det var så kallat ”obanat. obanat”, med mycket vatten och björnbärssnår. Branta klippor inte att förglömma.
Susanne är som vanligt oberörd! selfie
Då är det väldigt bra att ha Icebug med ståldubb och Sealskinz vattentäta strumpor. Det hade jag, inte Susanne. hon hade bara Icebug (men hon tål vad som helst). Med ståldubben halkar du aldrig! Det var branter, grästuvor i vatten, rötter, stenar och vattenfyllda stigar. Där man sätter foten där stannar foten (tills man förflyttar den).
Efter gående, hukande, krypande och hoppande kom vi till grusbacken ochSusanne försvann uppför. Hon var hygglig att vänta och då skickade jag henne på en extra sväng till nya trappan uppför Bräckan.
Årets viktigaste lopp som arrangörerna själva säger!
Pigga löpare innan start! Obligatorisk selfie av Christian
Hela morgonen innan avfärd från Lerkil mot Jönköping regnade det! Men i ”väderappen” visade det växlande molnighet med sol inslag i Jönköping. När vi åkte och hela vägen till Jönköping vräkte regnet ner! Susanne och Christian ville vända eller eventuellt käka middag på strandpromenaden i Jönköping istället. ”Appen” stämde och det blev utmärkt löparväder, deltagarna var upprymda efter så långt tävlings uppehåll!
Banan var lite knixigare än vanlig av många vägarbeten men sträckan runt Rocksjön var intakt. Cirka 600 startande mot brukligt 5-6 tusen men vad gjorde det! Det gick bra för både Susanneoch Christian med nya Person Bästa, under 50 respektive 45 minuter. Om de bara varit lite längre fram i startfältet hade det gått ändå bättre. Jag sprang bättre än på Kungsholmen Runt trots problem med upprostad säkerhetsnål i tävlings-”pälsen”! Bad och fika i och vid Rocksjön efteråt. På vägen hem var det högstämning – båda hade ju presterat Person Bästa. Taggade för mer!!
Nu är bästa tiden att springa, om det inte regnar och blåser förstått. Igår var det med andra ord perfekt, trots att vi var två som kom försent! Hade tänkt vi skulle springa från Bertilssons stuga och koppla ihop det med Rådasjön runt. Det var blandat underlag men mesta delen grusstigar. Viktor var med för första gången på länge, då han haft lite motivations problem. Men efter tre veckors daglig träning i Spanien var han i ovanligt gott slag. Där ser man verkligen att löpning är ”färskvara”. För att den ska var ”färsk” behövs kontinuitet under lång tid.
Kan Albert Einstein sova över på Råda säteri, kan vi sitta still! foto Susanne Svedberg
I vanlig ordning lurade jag de övriga till extra rundor, så jag själv skulle orka med. Men vid de tre ”slotten” runt sjön Råda säteri, Gunnebo slott och Slottsviken, fick vi stanna upp för lite historielektion. I slutet efter cirka tjugo kilometer hittade jag en så bra genväg, att jag nästan var först tillbaka.
På parkeringsplatsen vid Bertilssons stuga regnade det, killarna tog då fram paraplyerna. När vi gav oss iväg på dagens äventyrslöpning regnade det ganska rejält. På vägen upp mot Ugglemossen regnade det fortfarande och det rann vatten på stigarna som vi sprang på. Väl uppe vid Uggle-mossen sprang jag rätt ut och fick alla med mej, killarna tvekade men …
Natalie på språng i mossen, med ett leende på läpparna! foto Christian Pennert
Vi sökte oss mot Vildmarksleden och tog sedan av mot ”Kåsjö Rundan”. Närmast vattnet passerade vi Vattenverket, Sävedalens klubbstuga och badplatsen, det regnade inte nu. Vi sökte oss genom skogen mot den nya cykelvägen mellan Hallen, Öjersjö och Sävedalen.
Susanne är snart framme, för andra gången idag! foto Christian Pennert
Där efter mer än två timmars blöt löpning frågade jag: -”Nu har vi två valmöjligheter, antingen gena över golfbanan eller springa ner till Ugglemossen och ta den en gång till?” Killarna sa golfbanan, systrarna Svedberg sa: ”Mossen!” Mor Susanne och dotter Natalie Svedberg (som de egentligen är) har med andra ord helt rätt inställning, se alltid möjligheterna! Vilka tjejer – om de bara fått experthjälp tidigare hade de varit i eliten! I alla fall i mosslöpning!
Gårdagens Aktivitet: Över tre timmars regn och mosslöpning
Igår var ingen vanlig dag, det var en TOPPENDAG! Att börja sin födelsedag med ett par timmars löpning ihop med detta gäng är högt prioriterat. Det var nio atleter som började äventyret i Bunketorp, Lindome. Bunketorp har fantastiska, kuperade leder men det var inte på dom vi skulle springa på utan rundan gick runt Kållered och Lindome.
från sv. wikipedia.
Efter ett tag var vi inne i en björkhage. Här kunde man plocka Chaga (Sprängticka) om man ville. Chaga är en svamp som växer på cirka var femtusende björk. Den är sedan tusentals år medicinalväxt med stark påverkan på immunförsvar, främst mot blodtryck och cancer.
Joel är rädd för troll och jag är ”längst”! foto Christian Pennert.
Sedan vidare, förbi Tulebosjön och in i Livereds by, där det bott människor från järnåldern till 1900-talets början. Idag syns mest stenmurar och en del av fäbodgatan. Genom Kållereds Centrum och under E6:an in genom en skogsbacke. Genom ”svartbygget” Ekåsen och genom Fagered tillbaka till: Fikat! Men tyvärr ingen födelsedagstårta!
Anteckningar från Susanne Svedberg, som fyller varje år men inte blir äldre!
PSNästa vecka, då skall vi springa riktigt länge meddelar coachen …. längtar redan! DS
Lördag morgon och samling vid parkeringen där Sandsjöbackaleden korsar Spårhagavägen. Nio stycken morgonpigga joggare/löpare mötte upp för ett par timmars härlig skogs-löpning, -puls i Sandsjöbacka-terrängen. Och det var verkligen ett par timmar med riktigt härlig löpning. Dock var det så att efter ett par timmar var vi bara framme vid norra delen av Sisjön, det vill säga lika lång tillbaka ….
Så det blev ett riktigt långt pass idag, cirka fyra timmar, i obanad terräng och cirka en decimeter snö. Det tog verkligen rejält på våra krafter. Nåväl, kanske inte på Super-Susanne och Young-Joel som oberört sprang framför/bakom/runt oss andra – imponerande hur mycket krafter det finns där!
Här var vi fortfarande pigga men …. foto Christian Pennert
Trots trötthet, värkande knä, ljumskar, vader med mera så tog vi oss till slut fram till parkeringen vid Spårhagavägen igen, något mindre tappra än vad vad vi var fyra timmar tidigare …
Men nästa helg ses vi igen för nya äventyr!
Dagens krönikör: Anders Larsson, stolt joggare från Kyrkby-Dala
För att bli ”löpare” och inte fortsätta som ”joggare” krävs det hårt arbete! Vår västerländska livsstil inbjuder inte direkt till det, utan snarare till bekvämlighet och snabb fix. Erkki Kähärä som var bästa götalänning på Vasaloppet i många år och en otrolig kraftkarl på alla ”konditionsidrotter”, långt upp i åren. Han sa alltid att vi svenska är för ”veka” i huvudet och bara tänker på ”lättaste” vägen i alla sammanhang. Det som gällde enligt honom var hård backträning – hela tiden! Så fort en backe uppenbarade sej gällde att ta den i högt tempo. Inte som dagens svenska löpare springa runt, där det är planare. Vi svenskar kommer aldrig att bli några löpare med den inställningen!
Inga stora fåror men ändå plöjd! Gåsevadholm i bakgrunden. foto Christian Pennert
Jag håller med till fullo! Dyker det upp en backe – spring uppför! Dyker det upp långa trappor – spring i dom! Om du springer i skogen – varför använda stigarna? Om du ser en nyplöjd åker – spring där istället!
Detta gjorde vi idag på äventyrslöpningen.
Dagens Aktivitet: Över stock och sten i 165 minuter.
Vi var åtta förväntansfulla löpare som hade samlats på Fjärås Bräcka, Naturrums parkering. Löprundan fick som alltid en introduktion av Lennart avseende målet med dagen och vad vi skulle uppnå. Dagens tur i det natursköna markerna runt Bräckan var att maximera D-vitamin upptaget. (Läs gärna blogginlägget med titel D-vitamin åxå på denna blogg). Vi sprang därför på solsidan av Bräckan, upp och ner i slänterna, samt korsande ett stort antal åkrar. Den sista åkern var plöjd och därför definierad som perfekt. Mjuk för våra fötter att landa i, extra vikt i form av vidhängande lera på skorna och inte möjligt med någon typ av effektivt frånskjut. Med andra ord perfekt!
Lämna snoret vid Fjärås Bygdegård! foto Björn Södahl
Förutom vikten av D-vitamin, så lärde vi oss vikten av en perfekt snor-rensning (?!), vilken med fördel kan genomföras, samtidigt som man springer. Det minskar risken för öroninflammation vid förkylning. Åter efter cirka 19 kilometer bullade Susanne upp en perfekt smakande fika. Tack solen för vårens första solbelysta löprunda!
Vad är det som gör att man går upp klockan 07.00 en lördag, åker sex mil för att springa två mil i fem minusgrader? När alternativet är att ligga kvar under täcket, äta frukost i sängen och chilla!
Galenskap??? Eller är det då man på riktigt kan kalla sig löpare? Upplevelselöpning är något som påverkar mig enormt positivt. Att få träffa nya, härliga, inspirerande människor som man aldrig skulle träffat i annat sammanhang. Vara ute och uppleva massor av olika platser, gör det värt allt. Jag är så glad att jag ”fastnat” för detta intresse, framför allt att ”ha” ett intresse!
Dagens upplevelse startade vid Herkulesgården i Mölndal. Sju stycken morgonpigga atleter startar dagens tillsammans mot Gunnebo Slott, där det blir en kort historieberättelse av Lennart. Det är en isig tur idag och likt Bambi tar vi oss runt Rådasjön, i underbart vackert vinterväder.
Råda Säteri har intressant historia! Det är jag i rödspräcklig jacka. foto Melina Papadopoulos
Nästa stopp blir Råda Säteri, där till och med George Bush ätit lunch. Här står vi mest och njuter av hur vackert det är, samtidigt som historielektionen fortsätter.
Slottsviken, Anders är stark å Melina är ung! foto Susanne Svedberg
Väl tillbaka vid Herkulesgården väntar det välförtjänta baklucke fikat, alltid lika gott. Efter lite eftersnack skiljs vi åt, åt olika håll, mot olika mål med dagen, men med samma goa känsla. fortsättning följer …
rosapantern 