Upplevelse eller Äventyrslöpning del 1 (2)

De flesta löpare är väldigt ensidiga i sitt val av träningsplatser. De springer ett par olika (eller till och med bara en) runda varje gång. Det är en bra anledning, till att tröttna på det viktigaste som finns för oss människor, att springa! Hela min löpar- och tränar- karriär har jag alltid betonat, det viktigaste är variation. Variation i tempo, terräng, svårighetsgrad och att söka Alternativ träning. Genom ensidighet får du skadorna, ja, du söker upp dom! Och tröttnar på ”livsstilen”!

Varför är det inte ett enda löp- eller skidspår här?

Jag har sprungit många långlopp, även så kallade ultra lopp. I Hallands Ultra vann bästa tjej med, tror det var 40 minuter, på 50 kilometer. Efteråt sa tvåan och trean att hon inte hörde hemma där! Ultralopp var för sådana som ville ha en upplevelse och promenad i backar, det var ingen tävling! Jag tyckte då att de lika gärna kunde springa ett långpass själva, utan att betala flera hundratals kronor i anmälningsavgift!

Dagens Aktivitet: Vattenlöpning i 50 minuter och innebandy i 60 minuter.

 

Gammal 2 (4)

Ur senaste numret av Aktiv Träning!

Dagens Aktivitet: 75 minuters varierad löpning och styrketräning.

 

30 års Jubileum 28

Jag har aldrig varit imponerad av att springa långt! Det kan vem som helst göra …… men springa fort! Det krävs mycket och specifik träning för att klara att springa fort. Min morsa som är 80 klarar av att förflytta sej ett maraton men det kommer inte att gå fort!

Utan att träna speciellt har jag ställt upp i två 100 kilometers lopp och ett 220 kilometer lopp. Detta för att testa kondition, snabbuthållighet och hjärna. Mitt första ultra lopp gick i Trollhättan och jag skulle med mentala förberedelser klara av det. Trots mycket incidenter blev jag fyra i loppet efter två ryssar och en landsman.

Mitt andra 100 kilometers lopp kom året efter, mycket överraskande! En vecka innan loppet skulle gå i Trollhättan ringde arrangörerna, -” Du har inte anmält dej!” -Nej jag har klarat av det, det räcker!” -”Men du måste ställa upp, vi har kallat hit TV Sporten – för din skull!”

I Sport Spegel blev det mycket tandborstning! Bild från West Coast Race, okänd tidning.

Tredje 100 kilometerloppet var jag publik i Hultsfred. Jag sprang omkring och hejade på det tävlande. Efter loppet hade arrangörena enats om ett specialpris. Bästa publik! Det fick jag!

Dagens Aktivitet: Löpning i en timme.

 

West Coast Race del 2 (4)

Drack hela tiden

Affe och jag sprang iväg i ett långsamt tempo, flera timmar innan själva stafetten startade. Affe var vegetarian och odlade allt han åt själv. Redan från start började han dricka av den medhavda, pressade grönsaks & frukt juicen. Efter 60 kilometer började han att stanna och pissa från dikesrenen. Jag överdriver inte när jag säger att det sprutade som från en trädgårdsslang, rätt över diket! Jag frågade om det verkligen var riktigt? Jodå, det skulle vara bra genomströmning, enligt Affe. Tyckte det var konstigt men kunde inte säga så mycket när det var han som var den erfarne, när det gällde ultralopp.

Vid 90 kilometer började han att gå in i skogen och skita åxå! Nä, nu får det vara nog tänkte jag och ökade takten för att komma ifrån Affe:s konstigheter. Blev då för ivrig och sprang de nästkommande två milen i fyra minuters tempo! Vid 110 kilometer var jag slut!

Bröllopsfest

Just då sprang jag förbi en finlänsk bygdegård där det var fest. Jag frågade cyklisten som var med mej, om det förstod svenska eller engelska på festen? Jodå, vi är i finlands-sverige, så det är inga problem. Då gick jag in och hamnade mitt i kaffet på ett bröllop. I min ”konstiga” utsyrsel fick jag lite tårta och gick sedan fram och pratade och utbringade ett fyrfaldigt leve för brudparet. Bruden hade själv sprungit West Coast Race så hon tyckte det var ett spännande inslag, i det minut uppstyrda bröllopet. Det talar fortfarande om ”besöket” i Wasatrakten!

Mentalt fick jag en kick och sprang på lätta ben den sista milen in till etappmålet. Åkte till hotellet för dusch, massage och mat. Efter cirka en timme kom Affe in på hotellrummet och sa att han bara skulle vila lite. Sedan skulle han direkt springa de sista 100 kilometrarna.

Svimmade i sängen

Det gick inte riktigt så, utan han svimmade i sängen. Ambulansen kom och hämtade honom. Han låg avsvimmad i tre dygn, med tillsats av 13 liter vätska. Affe hade akut vätskebrist, natrium och kalcium brist. Läkaren befarade hjärnskador!

Jag har träffat honom senare och det gick bra men han är inte vegetarian längre!

Kroppen skriker

Trött blev jag väckt på morgonen. Ensam-löpning i 100 kilometer låg framför mej. De två första milen gick det inte att springa, benen värkte så. Men sedan gick det lite bättre! Efter någon mil till skrek kroppen: -”Kiwifrukt!” Sa till cyklisten att fixa det! -”Men, men …”

-”Ja in på någon bondgård och fråga!” Jo, efter ett tag hade han fått tag i två kiwifrukter. Oh va gott!

Strax efteråt hade jag tröttnat på Coka Cola och ville ha sötdricka! Jag fick tag i en med apelsinsmak. Oh va gott!

När det var 10 kilometer kvar mötte ett stort gäng löpare och cyklister upp, för att ledsaga mej in i mål. Då skrek kroppen: -” Kött”! -”Går det bra med korv sa en av cyklisterna?”

-”Jaa, oh a gott!”

West Coast Race i Finland avklarat.