Lidingöloppet

Ja då var det äntligen över! Lidingöloppet:s tre mil i terräng (breda grusstigar) som går upp och ner hela tiden. För er som inte sprungit kan man jämföra med ett maratonlopp. Kuperingen gör att framförallt låren tar mycket stryk.

Kenyaner, kenyaner ….

Det verkar inte bekymra våra kenyanska vänner som springer ifrån alla som har vit hudfärg. Med ljudlösa steg flyger dom ifrån alla konkurrenter! Det som är mest utmärkande är att de har mycket längre löpsteg än alla andra. När dom dessutom väger som mest 115-125 under sin kroppslängd. När större delen på kroppen är ben – löparben, då är det lätt att räkna ut resultatet. Dessutom är deras ”språngben” i foten längre, då de hela sitt liv gått och sprungit barfota.

Två kenyaner i täten med långa lätta steg efter 8 km.

Trots att detta är världens största terränglopp måste jag framföra lite kritik av årets arrangemang:

• Sportmässan var riktigt dålig, bara sportdrycker, salvor och kompressions kläder. Saker som har mycket tvivelaktig funktion. För att bli bra löpare krävs löparskor, bra kost, intresse och hårt arbete! Inget av det fanns på mässan.
• Lidingö stänger allt klockan 21.00 när det är 50 000 ”turister” i omlopp!
• Försökte titta på 15 kilometer men där fattade man inget om placeringar, åldersklasser eller kön!
• På 30 kilometer fanns inte en enda digitalklocka, jo, förresten det hängde en köksklocka i ett träd efter 24 kilometer.
• Att dessutom som förra året höja bokade klassrum från 50 till 150 kronor natten är ganska magstarkt!

Man kan aldrig lita på vädret, antingen sol eller regn.