Oj, oj vad jag blev avslöjad! Det var den jobbigaste, mest tålamodskrävande och lägsta 15 kilometrarna som jag någonsin upplevt. Banan är upp och ner, krypande, hoppandes bana, som min form inte ville vara med om. Då vill jag bara påtala att banan var en riktig terrängbana men att min tränings bakgrund inte var i närheten att hänga med. Om inte träningen finns där och ingen publik (inte ens djur) heller, så är inte huvudet där heller. Gick mest och tyckte synd om mej själv! På Onsala finns inte många backar men det finns det i mellersta Bohuslän!
Omgivningarna på Nordens Ark är magiska men arrangörerna slarvade bort det lite! Inte ett djur (förutom undertecknad) och inte en dusch, efter att banan var både genom lera och träsk. Banmarkeringen var inte heller särskilt bra, banden var för smala och bleka, ofta låg dom nedtrampade i marken.
Det är bara att bryta ihop och komma igen!
PS Sällskapet med Susanne och Nathalie var bästa tänkbara! Grattis Nathalie – det gäller att tro! DS
Dagens Aktivitet:
rosapantern 