Rådalunken 2018

Rådalunken är för löpare! Banan är breda grusstigar med backar upp och ner. Den är väldigt lik Lidingöloppets banor, som de genom åren utvecklats till. Smala stigar är ett minne blott på båda banorna. Det var därför jag ville springa i Lidköping och lite längre, i detta fallet 18 km. Nytt för i år var att både start och mål var precis utanför staketet runt tomten. Äntligen skulle jag vilja påstå!

Undan i banan – nu kommer dom snart!

Tävlingscentrum är perfekt, allt centrerat till den egna klubbstugan, Rådåsgården. Nummerlappar, servering, resultat, prisutdelning och omklädning allt finns där. Kolla in i omklädningsrummet så ser ni hur det ska fungera i en ”riktig” löpartävling. Lite fler toaletter kanske?

Jag började med att Rådalunken är för löpare! Med det menar jag att de som är ”löparnördar” och framgångsrika i sin åldersklass och bor i Västergötland är där. Klassindelningen är både fördelen och problemet med tävlingen. Äldre personer kan springa långt men inte snabbt längre. Jag fick springa bland tio år yngre då min åldersgrupp skulle springa kortare. Med åldersindelning försvinner motionärerna!

Dagens Aktivitet: Upplevelselöpning på Tjolöholm ordnat av trädgårdsmästarna där. Sju kilometer på 90 minuter.

 

Barn träning del 1

Rådalunkens ungdoms-, barnklasser.

För många år sedan slog jag vad med tvillingsystrarna Ottersten:s pappa från Stenungsund. Löpar-systrarna var då 12-13 år gamla och hade blivit etta och två på Lidingöloppet, dubbelsegrare hade de blivit sedan de var åtta år! De var överlägset bäst i Sverige och tävlade flitigt i tävlingslopp överallt. Från en liten klubb, Tjörn Nösnäs FI, gick de till Sävedalen AIK. Där blev det ändå mer regelbunden träning.

-”Ingen av dina döttrar kommer att bli löpare på seniornivå” sa jag. Pappa Ottersten blev mycket upprörd och slog vad omedelbart.

När de var 14-15 år blev de ”bara” två och femma på Lidingö. Året efter ändå längre ner i resultatlistan. När så den ”dåliga” tjejen, som de alltid var före i Stenungsund, började slå dem var karriären i fritt fall. Efter 17 års åldern, då träningen ska intensifieras och bli mer grennära, har jag inte sett till dom på någon löparbana. Tråkigt då de kunde blivit hur bra som helst om de bara börjat träna hårt i rätt ålder. Kroppen tål 10-12 års riktigt hård träning, efter det är det fysiskt men framförallt psykiskt svårt att fortsätta. Då är frågan – Ska jag börja träna hårt och grennära när jag är sex-sju år eller när jag är 16-17 år?

Vuxen träning

I Evy Palm:s fall började hon strax efter 40-årsåldern och var som bäst när hon var strax över 50 år. Jag själv startade löpträna lite hårdare när jag var 35-36 år och var som bäst vid 42-47 år! Sedan tröt motivationen för hård satsning!

 

I omklädningsrummet

Igår sprang jag Rådalunken i Lidköping. Det var kul!

Det som däremot oroade mej mycket var snacket i omklädningsrummet. Där avhandlades den ena skadan efter den andra. Har fortfarande inte löpare fattat att man själv skaffar sej skador! Att genom för ensidig och för hård träning, overbelasta kroppen. Det var senor och muskler som var överansträngda och kroppens reaktion – skada. Vi måste börja inse att varje gång vi är skadade har vi gjort fel! Det är bara att analysera och åtgärda, men bäst är givetvis att förebygga genom att verkligen tänka på vad man sysslar med! Det allra vanligaste är givetvis att vi går för fort fram!

Rådalunkens omklädningsrum efter 18 kilometer.

 

Rådalunken

Detta var ju jättebra, Rådalunken!

Efter att sprungit fel för ett par år sedan har jag påtalat lite fel å brister med loppet. Tävlingledningen har verkligen lyssnat och det måste jag säga: – ”Det här var bra, riktigt bra”! Banan har alltid varit fantastisk och det var den som vanligt. Trots en ny liten backe och 10 meter för lång?! Som genomkörare inför Lidingöloppet är detta perfekt som syns på bilden!

Rådalunken i Lidköping

Lite förbättringar!

Start och Mål var flyttade – kanon. Borta var åldersklasserna som bara lockar dom bästa, inte motionärerna! Till och med chip-tidtagning! Serveringen framför klubbstugan och det skulle bli fulländat! Förändringarna lockade mycket fler deltagare, fler än på många år! Grattis!

Tjejstryk

Sedan var det här med att springa också! Tyckte själv att jag gnatade på ganska bra. Ökade lite andra halvan och det gick bra. Hade på min lilla gula kjol och ordensband. Men, men tjejstryk! Det är inte kul att erkänna men Sara Holmgren vågade jag inte ta rygg på, tur det, så fort som det gick!

Damernas prispall på 18 km, tvåan har sprungit vidare, Rådalunken.